Diakoner slår larm om brist för döende

Det finns i Halmstad ett stort behov av hospis i någon form, en plats för värdig vård för dem som genom allvarlig sjukdom har hamnat i livets slutskede.

Den slutsatsen drar diakonerna inom Svenska kyrkan i Halmstad-Laholms kontrakt. De har gemensamt överlämnat ett upprop till sjukvården i Halland, ställt till Region Halland, undertecknat av 642 personer som stödjer kravet på ett hospis i Halmstad.

– Vi tycker inte om det vi ser och upplever inom vården, förklarar Amelie Junger, diakon i Söndrum Vapnö församling och samordnare i kontraktet. Inom hennes församling, på Bäckagård, finns Halmstads kommuns enda korttidsboende för patienter som skrivs ut från sjukhus; människor som fortfarande är för dåliga för att flytta hem till den egna bostaden.

Amelie och ett par av hennes kolleger har, i egenskapen av diakoner, ett uppdrag riktat mot Bäckagård. Det är att vara samtalande och stödjande personer för många av dem som får vård på korttidsboendet. Då också de som är där med vetskap om att de är på väg att dö, och deras anhöriga.

Det är inte enbart gamla människor diakonerna möter på detta vis. Utan också mycket unga, kanske med cancersjukdom och med små barn i sin familjekrets, där sjukvårdens behandlingar inte har räckt till för att hejda förloppet.

Problemet i Halmstad, menar Amelie Junger, är inte kvaliteten på den vård som ges på sjukhusens kliniker eller de insatser och den omsorg som lämnas på Bäckagård.

– Tvärtom. Patienterna får absolut bästa och tänkbara vård på båda håll. Hon förklarar att det i stället handlar om platsen. Om vistelsemiljön på Bäckagård, där sjuka blandas av olika skäl och att flertalet av de palliativt sjuka, i takt med att komplikationerna kommer, åker fram och tillbaka mellan korttidsboendet, hemmet och sjukhuset.

– Det är inga lämpliga platser att vara på, eller bra behandling av en människa, att skickas runt i vårdkedjan på det här viset under hans eller hennes sista tid i livet.

Behovet av hospis som alternativ till detta omfattar i lika stor grad även i bostad av hemtjänst och patrullerande sjuksköterskor och kanske till och med på äldreboenden, anser diakonerna.

– Naturligtvis är det här individuellt. En del sjuka och deras anhöriga vill vara hemma in i det sista och då ska man göra vad man kan för att ge dem den möjligheten. Men i Halmstad just nu finns inga val att göra.

Amelie Junger påpekar att hon och de övriga diakonerna inte hänger upp sig på ”hospis” som namn eller begrepp, utan att det viktiga är att skapa en särskild palliativ vårdenhet där alla vet vad de ska göra, att det finns en kompetens, attityd och miljö som är förknippad värdighet i förhållande till döendet.

– På 1970-talet byggde vi på sjukhusen upp våra fenomenala förlossningsavdelningar. I Sverige är vi suveräna på att ta emot människor till livet. Min önskan är att vi ska lyckas med att ge bra vård också i andra änden av livsstrecket.

Lennart Hildingsson lh@hallandsposten.se

ADHD-mediciner ger förändringar i hjärnan!

Följande artikel fanns till för några dagar sedan i Expressen. Artikeln är nu borttagen. 

"ADHD-mediciner skapar skadliga förändringar i hjärnan, det har världens främsta experter på sjukdomen nu fastställt. Den nya forskningen visar att vuxna med en ADHD.diagnos från början hade normal hjärnaktivitet, men fick skadliga hjärnförändringar efter ett års behandling med metylfenidat, som bland annat finns i medicinerna Ritalin och Concerta.

Professor James Swanson, som är en av ADHD-diagnosens "fäder", har tillsammans med en av de främsta experterna på scanning av hjärnan, Nora Volkow, presenterat de nya rönen. Man lade fram de nya resultaten i forskningstidskriften Plos one.

I undersökningen undersökte forskarna, men hjälp av en PET-scanning, de kroniska effekterna av att bli medicinerad med metylfenidat i ett år. I undersökningen ingick 18 tidigare omedicinerade vuxna personer med en ADHD-dignos. Man jämförde resultaten med en testgrupp på elva vuxna personer, utan diagnos, som inte fick medicinen.

Ingen skillnad från början
Till att börja med fanns det ingen skillnader i dopaminförsörjningen mellan den tidigare omedicinerade ADHD-gruppen och kontrollgruppen, men efter att ha blivit medicinerade med metylfenidat i ett år märktes stora skillnader hos ADHD-gruppen gentemot kontrollgruppen. Efter ett år med metylfenidat förändrades dopamintillförseln hos gruppen med ADHD, medan den förblev oförändrad hos kontrollgruppen. Det som gör denna forskning unik är att den utförts på vuxna med en ADHD-diagnos, som inte tidigare blivit medicinerade för sin sjukdom. Nästan alla studier som gjorts tidigare har gjorts på människor som redan medicinerats.

Ökar dopnaminet
Man menar sig med hjälp av forskningsresultatet kunna bevisa att man med hjälp av medicinen skapar det tillstånd i hjärnan som psykiatriker sade sig bota med drogerna. Kroppens reaktion på medicinerna blir att försöka motverka det skadliga angreppet i stället för att ta hjälp av det. Med hjälp av medicinen ökar mängden dopamin genom att blockera återupptaget. Kroppen försvarsmekanism leder till att man när man slutar med medicineringen får en sänkning i dopaminförsörjningen.

Bevisar skador
Forskarna säger att man med hjälp av denna undersökning kan bevisa att medicinen åstadkommer skador på dopaminregleringen hos personer med en ADHD-diagnos. Personer som innan medicineringen började har haft normala funktioner." 

Av Rickard Lindblom rickard.lindblom@expressen.se

Akutmedicin bör bli egen specialitet

Vid varje akutbesök på sjukhus, förvånas jag över sjukhusens enorma ineffektivitet, resursslöseri och därmed pengasvinn.

Som jag uppfattar det:
En sjuk person kommer i på sjukhuset och får berätta sin sjukdomshistoria för en sekreterare. En undersköterska tar med dig till ett undersökningsrum. Där får du sitta under "en viss tid".

När du har "suttit lämplig tid", kommer en sjuksköterska och undrar över dina problem. När det är avklarat, går sjuksköterskan och letar efter en pluggande AT-läkare som om han har tid, ska besluta om vad som behöver göras.

Efter att sköterskan berättat för AT-läkaren om den sjukes tillstånd, går hon tillbaka till den sjuke. Nu skall det diagnostiseras enligt "diagnostikpärmen". Kanske och i bästa fall, har läkaren gett order om provtagning och liknande.

När provsvaren anländer och kaffet är uppdrucket, ska sköterskan åter störa den pluggande AT-läkaren för att berätta vad som felas den sjuke. Om nu AT-läkaren hinner lägga undan sina studier, kommer han och förhör dig om det du redan har berättat om - flera gånger.

Om den sjuke har tur, kommer det en erfaren akutläkare i stället för den alltid så upptagne AT-läkaren och ställer samma frågor som sköterskan gjorde för länge sedan. Akutläkaren ställer en diagnos och lägger in den sjuke för vidare behandling, eller skickar hem honom med ett recept på fickan. 

Resumé:
Tänk så mycket enklare det hade varit för alla om den erfarne akutläkaren först hade träffat den sjuke och inom fem minuter ställt en diagnos. Akutläkaren kan sedan och vid behov lämna över till sköterskan för eventuell provtagning eller annan behandling.

Samhället, sjukvården och den sjuke, hade tjänat mycket pengar på ett sådant förfarande. Framförallt hade samhället, sjukvården och den sjuke tjänat mycket tid. Alltså, totalt sett en nationalekonomiskt stor vinst!

Det som diagnostiseras väl, kan kureras väl.

Vikten av att ha specialister på akuten

Professor Peter Rosen fra USA mener at akuttmedisin må bli egen spesialitet i Norge. – Det er tøv at alle kan jobbe med akuttmedisin, sier han.

När Peter Rosen pratar så lyssnar folket. Just nyss pratade Rosen i Norge om vikten av att ha specialister på akuten, inte driva den med oerfarna underläkare utan handledning och stöd. Just som traditionen av någon otrolig anledning precis gjort genom åren. Jag citerar i artikeln från Dagens Medicin

"Det finnes en oppfatning av at alle kan jobbe med akuttmedisin. Det er tøv. Det krever spesiell trening under veiledning av noen som kan det, og det krever kunnskap. Hvis ikke dette er en spesialitet, så vet ikke jeg hva som er det, sa Rosen."

I USA och flera andra länder har man lärt sig vikten av att ha specialister i frontlinjen, för att sortera in till sjukhuset och ge första stabiliserande åtgärder till akut sjuka patienter - något som skiljer mellan liv och död.

"Nestleder Oddvar Uleberg i Norsk selskap for akuttmedisin mener sykehusene i USA har en helt annen tilnærming til akuttmedisin enn i Norge. Der har de sine flinkeste leger i akuttmottaket, sier Uleberg."

Från Dagens Medicin: "Akuttmedisin bør bli egen spesialitet"

Lyssna gärna på Peter Rosens berättelse om hur akutsjukvården började i USA för 50 år sedan

Sverige och jag väntar med stor förväntan på att vi ska få denna specialitet. Så, tills vidare får vi dras med de föga berikade surrogaten, "Specialist i allmänmedicin" och sjuksköterskans "Röda pärm".

Svensk sjukvårds enorma ineffektivitet

Jag har ibland följt ett program på tv kallat "Sjukhuset". Vid varje tillfälle förvånas jag över sjukhusens enorma ineffektivitet, resursslöseri och därmed pengasvinn.

Som jag uppfattar det:

En sjuk person kommer i på sjukhuset och får berätta sin historia för en sjuksköterska. När det är avklarat ska sjuksköterskan leta efter en läkare som ska besluta om vad som behöver göras.

Efter att sköterskan berättat för läkaren om den sjukes tillstånd, går hon tillbaka till den sjuke och utför den av läkaren erhållna uppgiften såsom provtagning och liknande. När provsvaren anländer och kaffet är uppdrucket, ska sköterskan berätta för läkaren vad som felas.

Om den sjuke nu har en väldigt tur, kommer det en läkare och ställer samma frågar som sköterskan gjorde tidigare, om vad det är för fel på den sjuke. Är läkaren erfaren (ej AT), ställer han en diagnos och lägger in den sjuke för vidare behandling, eller skickar hem honom med ett recept på fickan.

Resumé:

Tänk så mycket bättre det hade varit om den erfarne läkaren först hade träffat den sjuke och direkt ställt en diagnos. Läkaren lämnar sedan och vid behov över till sköterskan för eventuell provtagning eller vidarebefordran till annan behandling.

Samhället, sjukvården och den sjuke, hade tjänat mycket pengar på ett slikt förfarande. Men framförallt hade samhället, sjukvården och den sjuke tjänat in fantastiskt mycket tid. Alltså en nationalekonomisk vinst, totalt sett!

Arga doktorns arbete för den utstötte

Har tittat på "arga doktorn" och förfäras över svensk sjukvårds indolens!

 

"Arga doktorn" visade som avslutning hur läkare borde fungera. Björn testade att köra en grävmaskin. Han provade på något helt nytt. Tänk om sjukvården hade vågat det. Tänk vad många människor som hade kunnat arbeta och arbeta full tid då.

Vissa läkare borde byta jobb. Troligen, kassörer på något varuhus?! Jag har absolut inget emot kassapersonal. Är tacksam för att de finns.

Därför två aspekter på "kassörer på varuhus". Dels att läkare lär sig umgås med vanliga människor och dels att läkare lär sig att vanliga människor också är människor - trots att de bara är människor.

Jag känner doktorer som är doktorer. Jag känner läkare som är läkare. Jag känner även "läkare" som borde syssla med annat.

Kanske a-kassan borde vara perfekt för dessa "läkare". Att göra inget, men ändå få efter arbetsförhållandena bra betalt. Jag förslår ett Fas3-jobb.

Slutligen - Tack TV för "Arga doktorn". Dålig likväl som god sjukvård behöver belysas idag. Svensk sjukvård behöver ruskas om. 

Svensk sjukvård behöver en revolution

Jag tittar på arga doktorn på TV1 och förvånas över den svenska sjukvården. Om en människa kommer till en vårdcentral som har "specialister i allmänmedicin", borde inte dessa "specialister" ha kunskap om speciella sjukdomar inom allmänmedicin?

En ung kvinna kommer till en vårdcentral med svår huvudverk och undersöks av en "specialist i allmänmedicin". Denne "specialist" skickar hem kvinnan med smärtstillande medicin. Kvinna återkommer nästa dag med än värre smärtor. Åter skickas hon hem av "specialisten i allmänmedicin".

Nästa dag ligger den unga kvinnan på länssjukhusets intensivvårdavdelning och kämpar för sitt liv. Hon hade blivit drabbad av en stroke! Hon kommer ut från sjukhuset med en halvsidesförlamning och får leva med denna resten av sin tid.

När kvinnan söker rehabilitering får hon behandling av amatörer inom sitt landsting. Naturligtvis skulle landstinget gett kvinnan möjlighet till specialistbehandling när "specialisterna i allmänmedicin" gjort detta fabulösa misstag.

Min undran är varför man som "specialist i allmänmedicin" vägrade den unga kvinnan en remiss till en röntgenavdelning. Den unga kvinnan hade med stor sannolikhet varit besvärsfri idag då. Vid osäkerhet borde "specialisten" skickat kvinna till sjukhuset för undersökning av - en riktig specialist!

Svensk sjukvård behöver en smärre revolution, med början bland inkompetenta politiker. Rensa i röran och låt det sedan spridas nedåt. Sjukvården skall skötas av kompetenta människor för människors bästa. Öppna landstingspolitikernas rigida gränser mellan landstingen.

Hjälp varandra i stället för att som idag, stjälpa varandra. Det har svensk sjukvård råd med idag år 2013.

Varför "Specialist i allmänmedicin"

Den som har besökt den öppna och slutna sjukvården har säkert funnit avgörande skillnader mellan våra specialister.

I den öppna sjukvården möter jag "specialister i allmänmedicin"! I den slutna vården möter jag specialister, med olika organ som specialitet. Vem ska man då lita på?

Enligt min erfarenhet, ska man naturligtvis lita på organspecialister. Ingen av kvinna född, kan vara specialist på hela människokroppen. Många dödsfall på grund av allt för sent diagnostiserade allvarliga sjukdomar tyder på det.

Titeln "allmänläkare" borde vara mer trovärdigt än epitetet "specialist" när det gäller allmänmedicin. Socialstyrelsen "tycker" om specialist i allmänmedicin.

Kanske "specialister i allmänmedicin" borde kliva ner från sina piedestaler och bli ödmjuka allmänläkare.

Låg funktion hos sköldkörteln

En läkare (endokrinolog) påstod att man kan reglera sin vikt genom hormonbehandling. Han grundade sina åsikter på fenomenet att sköldkörteln förändras under människans utvecklingsstadier. En ung människa har en ”normal” produktion av hormon, medan förmågan att producera hormon är åldersrelaterad och avtar under tidens gång. Följden enligt läkaren blir lägre ämnesomsättning med ökande vikt och frusna extremiteter hos äldre människor.

Vanliga symptom vid låg funktion hos sköldkörteln är bland andra: Trötthet, Allmän olust - Torr hud – Frusenhet – Förstoppning – Viktökning - Svullnad runt ögonen – Långsamhet – Apati – Depression – Ineffektivitet - Vanföreställningar - Nedsatta minnesfunktioner - Låg initiativförmåga – Heshet - Djupare röst - Perifera svullnader - Långsam hjärtfunktion.

Behandling av en lågt producerande sköldkörtel, kan ske med en kombination av tyroxin T4 och trijodtyronin T3. 

Apotekstjänst duperar lättlurade politiker!

Det konkursfärdiga Lidingöföretaget Apotekstjänst får 25 miljoner av Region Halland för att överleva. Före detta mackägaren och videofilmuthyraren Gerard Versteegh, har nu vuxit och levererar dosförpackningar för mediciner till sjukvården.

Tyvärr för alla sjuka, har den gode Gerard tagit sig vatten över huvudet. Nu får Region Hallands naiva politiker med Mats Eriksson i spetsen rädda Gerard från total konkurs.

- Det var bråttom att häva bristen på kontanter i företaget, säger Mats Eriksson (M). Därför har en del av lånet som lämnats, 3,5 miljoner kronor, lämnats utan att varken hälso- och sjukvårdsstyrelsen eller regionstyrelsen fattat beslut.

Godkännandet har i stället lämnats av Mats Eriksson (M) i dennes egenskap av ordförande för hälso- och sjukvårdstyrelsen i Halland.

Jag blir alltid misstänksam när enskilda politiker tar sådana här beslut.
Jag undrar därför om det kan handla om bestickning, eller än värre ....?

Borde inte privat verksamhet ha en ekonomisk grund att stå på. I synnerhet som privata företagsamhet förvandlas till monopol över offentlig sjukvård?

Här verkar ligga en hund begraven. Jag undrar vilken av politikerna i Region Halland som vågar vissla i pipan? Den personen ska premieras!