I debatten om klimatet låter det ofta som om koldioxid är ett fasansfullt gift. Minns man något från skolan, så kanske man kommer ihåg att åtminstone växter behöver koldioxid – för fotosyntesen, som bl.a. skapar syre. Men även människor behöver koldioxid för ämnesomsättning, immunförsvar, blodtryck, syreupptagning i cellerna m.m.
Vi andas alla ut koldioxid, ca 400 kg per person och år, som producerats av olika processer i kroppen. Luften i atmosfären innehåller förutom 21 procent syre även andra gaser, t.ex. kväve (78 procent), argon (0,9 procent), vattenånga (varierar starkt upp till ca 5 procent) och – koldioxid (0,04 procent).
Trots att koldioxidhalten i atmosfären alltså är väldigt låg (knappt två tusendelar av mängden syre) så är denna gas lika viktig för organiskt liv på jorden som syre. De flesta vet väl att växterna behöver koldioxid för fotosyntesen och att de skapar syre åt oss. Den demonisering som skett under senare år av koldioxiden som ”utsläpp”, ”förorening” etc är befängd. Man skulle lika gärna kunna tala om syre som något som skapar bränder och gör att kroppen åldras.
Koldioxid kan dock vara farligt om man skulle hamna i en miljö med nästan enbart denna gas och mycket lite eller inget syre. 1986 dog 1 700 människor i Lake Nyos i Kamerun sedan en vulkankrater släppt ut koldioxid i stora mängder. 1984 hade 37 människor dött vid ett liknande utsläpp vid Lake Monoun, bara tio mil från Lake Nyos. I dagens debatt om klimatförändringar planerar man att fånga in och lagra koldioxid i marken (s.k. CSS, Carbon capture and storage/sequestration). Detta torde med tanke på katastroferna i Kamerun medföra stora risker.
Vår atmosfär innehåller nu ca 420 ppm (= 0,042 procent), och det är ganska vanligt att en ovädrad föreläsningssal eller ett ovädrat sovrum på morgonen kan innehålla runt 2 000 ppm koldioxid.
Många känner till att växterna mår bra av koldioxid. Växter har svårt att överleva om den omgivande luftens koldioxidhalt understiger 150 ppm. Odlare har erfarit att tomater och gurkor växer mer och behåller vatten bättre om man sprutar in koldioxid i växthuset till en koncentration runt 1 000–1 500 ppm.
Men även människor behöver koldioxid. För oss är det inte bara något vi gör oss av med, ungefär som urin och exkrementer. Koldioxid är direkt nödvändigt i kroppens ämnesomsättning, immunförsvar m.m. (Hos växter är det ungefär det omvända; de utsöndrar inte heller syre som något onödigt utan behöver det också. Intressant nog kommer det av växterna producerade syret inte från koldioxiden utan från vattnet, som ingår i fotosyntesen.)
Nervceller som känner av koncentration av t.ex. blodgaser (främst syre och koldioxid) kallas kemoreceptorer. De finns på många ställen i kroppen, perifert i kroppens organ och muskler och centralt i hjärnan. Blodet ska vara svagt basiskt, alltså ha ett pH-värde en liten aning över 7. Koldioxid har en viktig funktion här när det gäller att reglera blodets surhetsgrad.
Dessutom försvagar koldioxiden hemoglobinets bindning till syret så att detta kan gå ut i vävnaderna. Brist på koldioxid gör däremot att syret hålls kvar vid hemoglobinet i högre utsträckning. Detta fenomen kallas Bohreffekten (efter Christian Bohr, för övrigt Niels Bohrs far).
Läs hela artikeln här:
https://slowfox.wordpress.com/2025/04/20/inte-bara-vaxter-behover-koldioxid/
Inlägget här är kopierat från Klimatupplysningen.








Foto: AP/TT




















