Mitt Sverige

Vem har bättre förstånd och kunskap än Jimmie Åkesson för att styra Sverige? Det Jimmie Åkesson varnat för under tjugo år pratar övriga riksdagspartier om idag. Det Jimmie Åkesson varnade för då, är en verklighet idag.

Jag har letat med ljus och lykta bland serisösa och oseriösa partier efter en statsministerkandidat, men finner ingen lämplig sådan, utöver Jimmie Åkesson. Lyssna på Håkan Juholt.

Utöver det har jag en önskan om att småpartierna V, C, L, KD och Mp försvinner ut till vänster. Sverige behöver inga oseriösa småpartier som bara ställer till elände i Sveriges riksdag.

Mitt förslag är att de största partierna Sverigedemokrater och Socialdemokrater löser våra stora samhällsfrågor. Lämna det ständiga "tjafset", det vill säga tröttande tjatiga småbråk, gnäll och ständigt ältande upprepningar om oväsentliga saker till M, V, C, Mp och Kd.

Även som Jan Svensk_X kommer jag att vila. För nu ska jag ägna mig åt familjen och livet.

Ha det gott alla.

En svart BMW bromsar in hårt

Jag lämnar Kvarsebo och tar bilen till sjukhuset. Jag bodde i Peking under några år i början av min karriär som datakonsult.

Nu undrar jag om hela Norrköping har blivit en No-Go-Zon. Vägen till Vrinnevi tvingar dig genom orten, vare sig du vill eller inte. Du måste passera de stora boendeparkeringarna i Navestad, längs Guldringen och Silverringen, och de öppna asfaltsytorna vid Hageby och Mirum.

Det luktar brand. Jag trycker på knappen så att bilen cirkulerar samma luft i kupén. En av alla dessa anlagda bilbränder som man ständigt känner stanken av. Jag försöker titta bort för att slippa bli deppig, men blicken dras ändå mot parkeringsrutorna. Röken har för länge sedan skingrats i den svala kvällen, men i luften dalar fortfarande gråa sotflagor som smutsig snö. Jag ser på sotet och undrar om jag är kvar i Norrköping, eller om jag har förflyttats till Beirut eller Mogadishu.

En svart BMW bromsar in hårt precis vid akuten. Hettan från grillen slår mot min hand. Jag undviker förarens blick. Arrogansen i körningen gör mig försiktig.

Förr klev man rakt in här. Vrinnevis gamla entré var öppen, ljus och välkomnande. Nu möts man av en sluss, precis som besöksavdelningen på ett fängelse. På dörren möter blicken först en blå skylt på arabiska innan man längst till höger finner en på svenska.

Bakom tjockt, skottsäkert glas sitter en för mig osynlig vakt. En knapp trycks in och dörrarna öppnas för en person i taget. Är det de gamla lokala fyllbultarna Ante, Börje, Magnus och Sven som plötsligt blivit så livsfarliga att hela sjukhuset måste pansras in? Eller är det nykomlingarna som tvingat fram förändringen, de med namn som Ali, Bilal, Muhammed och Samir?

Mina gamla S-kompisar klubbar igenom sånt här. De röstar för fängelseslussar vid akuten och låtsas som ingenting när folk pratar om hotbilden. I nästa andetag talar de om att integrationen ska lösas, om det så tar tre generationer. Med socialdemokratisk ingenjörskonst och tvångsblandning. Det kommer aldrig att fungera. Hela bostadsområden runt om i landet är redan kaputt på precis det viset. Med berått mod raserar de det sista vi har kvar.

De vägrar inse att de tvingas bygga fästningar med sina egna beslut. De viftar bort kritiken som rasism eller fördomar. De vägrar lyssna på att de äldre jag hjälper på min fritid lever i ren och skär skräck. Människor som har betalat in över 12 miljoner kronor i livstidsskatt. Som tack får de detta av politiker som fortfarande står och ljuger om att vården är gratis. Ingenting är gratis. Vi har betalat för varenda tegelsten under hela våra liv. Vi har även betalat för att bli paternalistiskt behandlade av både hemtjänst och sjukvård. Ett folkhem förvandlat till skräckvälde.

Bussen är inte ett alternativ. Tryggheten där är borta, trots att den också dras på skatten vare sig man åker eller inte. Äldre människor med usel pension klamrar sig fast vid sina gamla rostiga bilar. Bensin och försäkring får kosta vad som helst, bara de slipper ta bussen och kan köra förbi det lokala köpcentret till affärer där gängen inte hänger. Oftast i alla fall. Man vet aldrig var de dyker upp.

I väntrummet är stolarna och bänkarna fastbultade i golvet. Allt är väggfast, precis som på kåken. Inga lösa föremål tillåts. Allt kan användas som vapen.

Lillemor sitter hemma bakom sin numera helt värdelösa dörr. Hon darrar för de digitala nycklarna som kommunen installerat och delat ut till dussintals främlingar. Hennes hem är inte längre hennes borg. Vem kliver in idag? Personalomsättningen är enorm. En främmande blick bakom en niqab, eller en ung man hon inte förstår, skickad för att tvätta hennes underliv.
Biståndshandläggarna skiter i hennes nej. Önskemålet om att åtminstone få en kvinna den dagen hon ska duschas negligeras fast man lovat att det ska komma en kvinna. Lillemor anförtror sig till mig; hon vill dö. Hon har ont, hon är rädd. Hon vill få somna in, lugnt och stilla i sitt eget hem.

I köpcentret som de gamla inte längre vågar besöka ser jag hur sedlar och små plastpåsar byter ägare helt öppet. Själv är jag så kallad drogliberal. Jag ser hellre att handeln sker kontrollerat via apoteken eller Systembolaget. Cannabis är mindre skadligt än alkohol, har även medicinsk användning och marknaden omsätter uppskattningsvis 16 miljarder. De pengarna borde beskattas av staten istället för att göda gängledare, skapa nya eldar på parkeringar och sprängda trappuppgångar.

Det finns inget dolt med hotbilden. Ändå låtsas politikerna inte om det, låsta i sin värdegrundsdrivna ovilja att se verkligheten. Våldet finns överallt och har även flyttat in i foajén och skruvat fast bänkarna i betongen där jag nu sitter och väntar på min tur.

Av Anders Widén

De tog hennes kvällar

Du cyklade hem själv när du var elva. Genom septembermörkret, från träningen, med väskan på styret, och ingen tänkte på det. Dörren hemma var olåst. Nyckeln låg under mattan fast alla visste var den låg, för det spelade ingen roll. Du gick hem från festen genom parken när du var sexton, och det farligaste som kunde hända var att du klev i en vattenpöl.

Det var inget paradis. Det var bara ett land som fungerade. Och du trodde att det var golvet, inte taket. Det minsta dina barn skulle ärva.

Nu är din dotter fjorton och ber om att bli hämtad. Trehundra meter. Hon säger det lågt, som om hon skäms, och du säger klart jag kommer, och ingen av er pratar om varför. Ni pratar aldrig om varför. Det är det tystaste som hänt det här landet: att vi slutade fråga varför och började anpassa oss.

Du låser dörren nu. Du låser bilen på uppfarten. Hennes mamma sitter kvar i bilen tills perrongen är tom. Din dotter går med nycklarna mellan fingrarna, en rörelse ingen lärde henne, hon bara kunde den. Hon bär en rädsla du aldrig behövde bära vid hennes ålder, och hon tror att den är normal, för hon har aldrig sett något annat.

Det är det som är stölden. Inte bara hennes kvällar. Hennes vetskap om att det någonsin varit annorlunda. Du minns det olåsta landet. Hon kommer inte ens att sakna det.

Och för den stölden har ingen någonsin ställts till svars. Ingen har erkänt den. Ingen har bett om ursäkt. Den bara skedde, mandatperiod efter mandatperiod, under ansvariga som fortfarande sitter kvar, för att de fortfarande blir omvalda.

Omvalda av vilka? Av samma människor som lärt sina döttrar att aldrig gå ensamma genom parken. Den trettonde september ställer de sig bakom skärmen och förnyar förtroendet för partier som styrt medan parken blev en plats man inte går genom.

Rädda för mörkret klockan tio på kvällen. Men inte för valsedeln klockan tio på förmiddagen. Fast det är valsedeln som avgör vem som äger mörkret.

En valsedel bakom en skärm. De tog hennes kvällar. Ta tillbaka dem med pennan, eller fortsätt hämta henne tills hon hämtar sina egna barn.

Av Peter Wallenberg

Jag vill inte ha er här

Det handlar inte om hudfärg. Det har aldrig handlat om hudfärg, hur mycket vänstern än gapar om det. Det handlar om värderingar, kultur och beteende.

Vi kan inte ha människor i Sverige som anser att människor som inte följer islam är fritt villebråd. Att det är ok att våldta tjejer som inte täcker håret.

Vi kan inte ha empatilösa människor här som tycker det är ok att misshandla, våldta och förnedra våra allra sköraste inom äldrevården.

Vi kan inte samexistera med människor som anser att det är ok att gifta sig med barn.

Jag vill inte ha folk i Sverige som tycker det ok att kasta ut kvinnor från balkonger om de inte lyder.

Jag vill inte att mina barnbarn går i samma klass som ungar som blivit uppfostrade med att det är ok att jaga och plåga djur.

Jag vill inte ha er här.

Åk hem!

Av Maria Falk

En dörr in - en dörr ut

Sossarna och vänstern skanderar
-SD vill slänga ut alla, dig också!

Nej, det vill vi inte.

Sverige har under lång tid tagit emot väldigt många människor från världens alla hörn. Människor som behövt skydd men också personer som kommit hit för att vi har ett generöst välfärdssystem, dvs lycksökare. Man skulle lite slarvigt kunna kalla dem de hitresande bidragsfolket.

Det är dessa som i stor utsträckning lever på vår generositet och välvilja. Som inte vill bidra eller integreras, utan som primärt vill ha ett bekvämt och kravlöst liv på våra skattebetalares bekostnad med sina egna seder och bruk. Dessa personer respekterar inte våra normer, vår kultur eller vårt sätt att leva. De vill i stor utsträckning skapa sina egna områden i vårt land att härska över.

Det är parallellt med detta allt färre som bidrar, och för att få landet att hålla ihop behöver vi ha en lagstiftning som ställer krav, begränsar vår generositet till att gälla endast dem som gör sig förtjänt av den. Det handlar inte om att man inte tycker om människor. Det handlar om sunt förnuft och att i någon mening ”hushålla med Sveriges resurser”.

Är du ny i vårt land. Ansträng dig och följer våra lagar. Vill bli en del av vårt gemensamma samhälle och viljan att göra ditt nya hemland gott. Då är du välkommen.

Är du ny i vårt land. Struntar i vår lagstiftning, kanske hellre vill skapa ditt egna parallella samhälle. Kanske gillar att förtrycka kvinnor och barn, eller möjligen går igång på att hota vår polis och vårt samhälle och statens vitala intressen. Då är du inte välkommen till Sverige.

Vi måste kunna prata migration och rätten till vårt land utan att det går ner på personnivå jämt.

Jag har många underbara människor i min bekantskapskrets från världens alla hörn.
Det handlar inte om var man kommer ifrån.
Det handlar om vad man erbjuder vårt gemensamma samhälle och land.
Det handlar också om att bibehålla vårt svenska majoritetssamhälle.

Det är inte svårare än så

En dörr in, en dörr ut. Av Linda Lindberg

Förnekar och förringar Sverige Förintelsen

”Sedan den 1 juli 2024 är det straffbart att förneka eller förringa Förintelsen sedan lagen om hets mot folkgrupp skärptes. Samtliga inslag i ”gatuteatern” faller därtill in under IHRA:s arbetsdefinition av antisemitism, som Sverige officiellt har ställt sig bakom.

Försöken att likställa Israel med Nazityskland och Gaza med Auschwitz är exempel på just sådana jämförelser som, när de används för att demonisera den judiska staten, anges som exempel på antisemitism.

Därtill är jämförelsen som sådan pervers: Bara i Auschwitz mördades drygt en miljon människor. Den som besökt koncentrations- och förintelselägret kommer aldrig att bli kvitt intrycket från krematorierna och gaskamrarna där merparten av dessa oskyldiga människor, i alla åldrar, gasades ihjäl med Zyklon-B.

Så varför ingriper inte Polisen när spektaklet utspelar sig framför deras ögon? Varför beviljas nya tillstånd och varför tillåts demonstrationerna äga rum i centrala Stockholm – och inte ute på ett fält där de inte stör rörelsefriheten och sinnesron för vanliga medborgare?

Jag tror att vi, drygt 1 000 dagar efter den 7 oktober 2023, sedan länge nått en kritisk punkt där vi står inför ett val; antingen agerar vi nu för att förhindra ytterligare eskalering och därmed normalisering av judehatet eller så accepterar vi att utvecklingen kommer att resultera i att judar kommer att dödas – som skett i andra västländer – enkom på grund av att de är judar, också i vårt land.

För mig är svaret enkelt: Demokratin är inte skyldig att passivt acceptera krafter som använder dess friheter för att underminera dess grundvalar. Yttrande- och demonstrationsfriheten är fundamentala rättigheter, men de är inte absoluta. När de kolliderar med samhällets skyldighet att skydda sina medborgare mot hat och hot måste politiken våga dra tydliga gränser. Alternativet är betydligt farligarre.

Om det i praktiken betyder att begränsa den i Sverige mycket extensiva yttrande- och demonstrationsfriheten måste vi nu dessvärre, efter att vi tillåtit dessa krafter att flytta gränserna så här långt, vara beredda att göra det. Politik är ingen filosofisk seminarieövning; lagar behöver anpassas efter verkligheten och vi har en plikt att stävja en samhällsutveckling där mörka krafter utnyttjar demokratin för att kringskära friheten och sinnesfriden för våra judiska medmänniskor.”

Av Alice Teodorescue.

De vägleder hur man missbrukar systemet

Advokater larmar om nya regler för asylsökande

Arkivbild: Marcus Ericsson

Sverige: Asylsökande går från fullt juridiskt stöd till två timmars allmän rådgivning. Det gäller även ensamkommande barn. Flera aktörer riktar skarp kritik mot ändringen när nya svenska regler träder i kraft.

– En viktig rättighet har kraftigt försvagats för individen, säger Karin Ödquist Drackner, expert på migrationsrätt vid Svenska Röda Korset.

Samtidigt som Sverige anpassar sina regler efter EU:s migrations- och asylpakt införs regler för asylsökandens offentliga biträden.

Tidigare har ett biträde stöttat asylsökande genom hela handläggningen hos Migrationsverket. De gick bland annat igenom den sökandes asylberättelse och identifierade viktiga omständigheter. Det var kostnadsfritt för den asylsökande.

Med de nya reglerna kommer den sökande få två och, i särskilda fall, tre timmars rättslig rådgivning. Sedan får den asylsökande betala. Biträdet får inte längre sätta sig in i individens ärende.

– Du ska få all den här informationen, men du har ingen som rättsligt hjälper dig att hantera frågorna, säger Karin Ödquist Drackner och fortsätter:

– Det riskerar att leda till att asylsökande får svårare att få fram sina skyddsbehov.

Reglerna uppfyller EU:s miniminivå för kraven på juridiskt stöd till asylsökande, men nationellt sett har det begränsats. Riksdagen biföll förslaget i juni, då socialförsäkringsutskottets ordförande Viktor Wärnick (M) röstade ja.

– Sverige behöver ligga så nära EU-rättens minimikrav som möjligt. Sverige ska inte sticka ut i något avseende som gör att vi får tilldragande faktorer, säger Wärnick till TT.

Verksamma advokater uppger att ett offentligt biträde har lagt i snitt 10–13 timmar på att biträda en asylsökande. Advokatsamfundet har meddelat regeringen att de nya ändringarna gör det omöjligt för advokater att ta sig an dessa uppdrag. Flera advokater har redan tackat nej till nya fall hos Migrationsverket.

– Om vi inte får ge ärende- och klientspecifik rådgivning har den ingen betydelse egentligen, eftersom processen inte blir rättssäker, säger Sait Umdi, advokat och ledamot i Advokatsamfundet.

Utöver biträde får en asylsökande fortsatt information från myndigheter. Ludvig Aspling (SD), som också röstade ja till ändringen gällande offentligt biträde, menar att biträdet inte behövs.

– Allt det här är helt onödigt, Migrationsverket har en egen utredningsskyldighet. Det som de här advokaterna gör är att vägleda hur man missbrukar systemet, säger Aspling.

Lina Conrad TT

Taget från Hallandsposten måndagen den 13 juli 2026.

Vem tar hand om vårt eget folk

Det Kristoffer säger här, är vad många etniska svenskar tänker!

Vi är ett folk som inte kan se någon stå i dörren utan att säga: kom in, sätt dig, det finns mat.

Det är ingen svaghet. Det är det finaste vi har. Fattigsverige delade sitt sista bröd med luffaren på trappan — inte för att det fanns överflöd, utan för att det satt i ryggmärgen: den som kommer till mitt hus ska inte gå hungrig därifrån.

Så när världen knackade på öppnade vi. Vi dukade fram det våra föräldrar sparat ihop. Vi gav plats i skolorna våra farföräldrar byggt, i vården de betalat med sina kroppar, i hemmen, i köerna, i systemen. Vi tog hand om barn som inte var våra som om de vore våra — för så gör man. Vi frågade inte vad det kostade. Man räknar inte på gäster. Det vore ovärdigt.

Men här är det som aldrig sägs, och som gör så ont att säga: ingen frågade oss.

Värden i huset bestämde inte själv över sitt bord. Andra bestämde — människor som aldrig skulle märka trängseln, aldrig stå i kön, aldrig se sina egna barn få mindre för att det skulle räcka till fler. De bjöd generöst av det som inte var deras. De tog vår gästfrihet, som var en gåva vi gav fritt, och gjorde den till en plikt vi inte fick ifrågasätta.

Och när maten började tryta vid bordets bortre ände — där de gamla satt, de trötta, de som dukat — då hände det otänkbara. Den som påpekade det kallades rasist.

Rasist.
Ordet föll som en dom över människor som just gett bort halva sitt bord. Farmodern som undrade varför hennes operation sköts upp — rasist. Undersköterskan som frågade varför det inte längre räckte — rasist. Föräldern som såg sitt barns skola knäckas under trycket och bad om en paus — rasist. Det fanns inget värre ord i vårt språk, och de visste det. De valde det just därför. Ett folk uppfostrat att hellre dö än att vara ohyggligt mot en främling — vad gör man med ett sådant folk om man vill tysta det? Man kallar dess frågor för hat.

Det fungerade. Herregud vad det fungerade. Vi teg i tio år till. Vi teg medan allt vi byggt gick sönder, för tystnaden var priset för att slippa ordet. Grannar slutade säga vad de såg med egna ögon. Man viskade vid köksborden det man aldrig vågade säga på jobbet. Ett helt folk lärde sig att skämmas — inte för något det gjort, utan för något det sett.

Det är där hjärtat brister. De tog våra öppnade händer och stämplade hat i handflatorna. De tog historiens kanske mest givmilda folk och lärde det att varje fråga om det egna landets framtid var ett moraliskt brott. Godheten blev en fälla: ju mer vi gett, desto mindre rätt hade vi att fråga vart det tog vägen.

Men ett ord som används mot alla förlorar till slut sin makt över någon. Och något har hänt vid köksborden. Viskningarna har blivit samtal. Skammen har börjat lyfta, som dimma gör, och under den finns inte hatet de påstod fanns där. Där finns bara det som alltid funnits: kärlek till det egna, sorg över det förlorade, och en fråga som aldrig var rasistisk — bara förbjuden.

Vem tar hand om vårt eget folk?

Jag vill kunna säga kom in, sätt dig igen. Jag vill att mitt barn ska ärva den ryggmärgen, inte min bitterhet. Men aldrig mer på befallning, och aldrig mer under hot om det ordet. Gästfrihet är en gåva. En gåva förutsätter en fri givare. Och den som kallar givaren rasist den dag han frågar hur länge — han var aldrig en gäst. Han var något annat.

Först fylls fatet till dem som dukat. Sedan bjuder vi igen. Av fri vilja. Utan skam.

Det är inte hat. Det har aldrig varit hat. Det är ett folk som slutat be om ursäkt för att det finns.

Av Kristoffer

Jane Angel

PRÄSTEN JADE SANDBERG (korskvinnan) MOT SVENSKA KYRKAN. SNACKA OM SKILLNAD.

6 OKTOBER 2026 är det rättegång mot mig präst Lady Jade Sandberg för " Hets mot folkgrupp". Det visade sig att svenskar inom åklagar-polis myndigheten, politiker vara så hatiska mot sitt eget folk att de hetsat fram något under brottsutredningen i lögn och bedrägeri. I detta fall har de lyckats "skydda " islamiska anmälare. Sveriges yttrande och åsiktsfrihet frihet är död och gäller inte folket, var man än står någonstans I skala och åsikt ute på fältet eller hemma I soffan.

Vi kan inte längre skylla på infiltrationen inom myndigheter vad gäller islam. Det är våra egna som arbetar emot deras landsmän/ kvinnor för att tysta och visa exempel, för att ha den totala kontrollen över oss svenskar genom lögn och bedrägeri genom framförallt alla politiker som sitter i toppen och vill vinna full kontroll genom ohederliga spel och tysta varenda uppstickare som säger sanning till folket. Personligen vinner jag varken makt, ära eller pengar på mitt arbete. All ära ger jag till Gud

https://www.facebook.com/.../permalink/4457205444532703/

Svenska kyrkan är ingen kyrka längre för min del. Det är en kommunisthögborg för woke som sålde ut allt vad kristendom,

Bibeln och egen agenda heter, inte minst det egna folket och landet samt vår kristna historia...

Jag njuter av värmen medan medierna varnar

Kopierat från Kvartal!

Jag tycker verkligen om de få dagar då Sverige blir riktigt varmt. När allt man vill är att ligga på en solig klippa med en bra bok och då och då gå ner i vattnet för att svalka sig.

För mig känns den svenska hettan sällan extrem. Det känns snarare som ett lyxproblem, och som en påminnelse om hur flyktig sommaren faktiskt är. Samtidigt händer något med människorna. Blickarna lyfts från telefonerna, stegen blir lättare och främlingar börjar le mot varandra. Det är som om även människorna blir lite varmare.

Kanske är det inte så konstigt, då vi svenskar lever i mörker och kyla den största delen av året. Faktum är att det finns förhållandevis få bebodda platser i världen som ligger så långt norrut som Sverige, och Stockholm har ungefär samma latitud som norra Kanada och södra Alaska.

Golfströmmen gör att det är varmare här än i Alaska, men trots det kan man konstatera att vi svenskar knappast är bortskämda med värme och ljus.

Jag har dock länge känt att det finns en dissonans mellan glädjen människor känner över sommarens värme och hur det rapporteras om den i media.

När de riktigt varma dagarna är här återkommer ständigt samma rubriker. Hettan kopplas till klimatförändringarna och beskrivs som ett hot mot vår hälsa. Sverige sägs ha ”drabbats” av ”extrema” temperaturer och läsarna uppmanas att vara försiktiga.

Den här typen av artiklar hamnar ofta högt upp på de stora nyhetssajterna, som om det vore dagens största nyhet.

Men har värmeböljor verkligen ett så stort nyhetsvärde ur ett svenskt perspektiv?

Att jordens medeltemperatur stiger till följd av mänsklig påverkan råder det vetenskaplig konsensus om. Med ett varmare klimat följer också varmare somrar, precis som att vintrarna i genomsnitt blir mildare. Förklaringen är alltså både logisk och välkänd, och även människor som inte tror på klimatförändringar har hört den.

Därför är det svårt att se nyhetsvärdet i att gång på gång rapportera att klimatförändringarna är en bidragande orsak till sommarvärmen i Sverige. Förklaringen är förstås relevant, men knappast ny.

Betydligt mer intressant vore rapportering som fördjupar förståelsen, till exempel framsteg inom grön teknik, länder som fått ner sina utsläpp eller hur människor påverkas av klimatförändringar i de länder där konsekvenserna idag är som störst.

Sådan journalistik ger ny kunskap och nya perspektiv. Att ännu en gång konstatera att en varm dag hänger ihop med ett varmare klimat gör det inte.

När det gäller värmens hälsorisker följer rapporteringen ofta samma mönster. Läsarna uppmanas att ta det lugnt, dricka ordentligt med vatten och söka sig till skuggan.

Råden är förstås rimliga, särskilt för äldre och andra riskgrupper, om än självklara. Men när de återkommer i nästan varje artikel är det lätt att få intrycket att sommarvärme i sig är ett akut hot mot oss alla.

Så hur farlig är hettan egentligen?

En internationell studie som publicerades förra året uppskattar att omkring 150 000 människor dör varje år till följd av höga temperaturer. Det kan låta mycket, men det handlar sällan om att människor dör av värmeslag. Betydligt vanligare är att värmen förvärrar redan existerande sjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar.

Det handlar alltså i hög grad om att värmen förvärrar sjukdomar hos människor som redan är gamla och sköra. Det är en aspekt som inte alltid framkommer i rapporteringen.

Samtidigt visar flera stora forskningsstudier att kyla globalt sett är kopplat till betydligt fler dödsfall än värme. En omfattande studie publicerad i The Lancet uppskattar att det är cirka 17 gånger vanligare att människor dör till följd av kyla än till följd av värme.

Även här handlar det sällan om att människor fryser ihjäl. Kylan, även om den är relativt mild, förvärrar redan existerande sjukdomar och sammanfaller med en ökad spridning av luftvägsvirus. Tillsammans drabbar det framför allt äldre och andra sköra människor.

Ingen av dessa berättelser är osann, men varje berättelse lyfter fram något och lämnar något annat i skuggan. Det är samtidigt svårt att mäta värdet av allt det sommaren faktiskt ger oss: gemenskap, ljus, glädje och frihet.

Den ljusa tiden på året är kort. När jag lägger mig på den soliga klippan väljer jag därför att låta en varm sommardag bara vara just en varm sommardag.

Med somriga hälsningar,
Linda Shanwell,
reporter och redaktör

En bild av dagens Sverige

Jag har berättat om det här tidigare, men tar upp det igen. Det är viktigt.

Bild: Wikipedia

Det var en mulen och småkylig höstdag. Det var måndag och klockan var 11, när två polisbilar kom körande genom det lilla samhället med blåljus och tjutande sirener. Polisbilarna körde in på skolgården och tvärnitade vid skolans gemensamma toalett.

Strax kom två ambulanser tjutande med blåljus. De körde båda in på skolgården. Den ena av ambulanserna blev vinkade fram och stannade framför dörren till den gemensamma toaletten. Den andra ambulansen stannade bakom polisbilarna.

Ambulansmännen tog sina väskor och gick in på toaletten för att undersöka vad som hänt.

Efter en stund kom en av ambulansmännen ut och hämtade ambulansens bår. Han såg mycket ledsen ut, på gränsen till att börja gråta.

Barnen gick omkring och grät och höll om varandra. Lärarna med rödgråtna ögon försökte trösta kollegor och skolbarn.

Polisen spärrade av området och samlade lärare och elever i grupper. Några av poliserna började förhöra lärare och barn. Även poliserna såg ledsna och sorgsna ut.

En fjortonårig flicka hade tagit sitt liv genom att hänga sig på toaletten. Troligen hade hon gjort det direkt när hon kom till skolan, men det var först efter några timmar som man saknade henne på allvar.

En av hennes skolkamrater tyckte det var konstigt att en av toalettdörrarna var låst och att två fötter syntes en bit ovanför golvet när kamraten tittade under kanten på båset.

En vaktmästare tillkallades. Han öppnade dörren och såg förskräckt flickan hänga i ett klätterrep från ett rör i taket.

Hon var mycket intresserad av klättring därför klätterrepet. Hon hade troligen planerat självmordet under en längre tid, eftersom hon hängt sig i ett sådant klätterrep.

Ambulansmännen kommer ut och bär flickan på båren mellan sig. Vi ser inte flickan på grund av att ambulansmännen lagt en filt över hela båren och flickan.

Ambulansmännen hade tidigt konstaterat att flickan varit död en längre stund. Därför ansåg de att upplivningsförsök var utsiktslösa. Hon hade troligen inte strypts, utan brutit nacken.

Flickan som hette Lisbeth hade blivit våldtagen av en äldre man med utländskt ursprung.

Mannen skulle ha suttit av ett långt straff men hade rymt och var sedan dess försvunnen. Samhället ville att Lisbeth skulle föda barnet, trots hennes låga ålder.

Lisbeth som ansågs mogen för sin ålder, hade skrivit ett brev där hon berättade om sin situation:

”Jag blev våldtagen av en samhällets psykopat! Sedan ville samhället att jag skulle föda ett ovälkommet barn.

När jag nu har fått psykiska problem på grund av våldtäkten och barnet i mig, så struntar samhället i mig.

Så nu struntar jag i ert sjuka samhälle och lämnar den här världen tillsammans med ett ofött barn.

Det som ni tror är det perfekta samhället, är egentligen ett naivt samhälle fyllt med falska löften.

”Så, lycka till med er framtid.”.

____________

Händelsen som den ovan relaterade sker dagligen i vårt tidigare så fina trygga Sverige. Vi måste berätta om det om och om igen. Ett förlorat liv på grund av våld och våldtäkt, är ett för mycket. Idag sker bestialiskt våld och sjuka våldtäkter överallt i vårt samhälle.

Idag blir 100-åringar våldtagna på våra ålderdomshem. Våra ålderdomshem vilka borde ha varit skyddade från bestialiska galningar från alibabaländer. De här våldtäkterna sker endast för att en vansinnig migration skall sopas under mattan. Våra äldre är en bricka i ett elakt huvudlöst politiskt spel.

Idag är det bara ett av 8 politiska partier som på allvar tar ställning MOT det sjuka våldet.

Tack S, V, C och Mp för det här samhället

Det är en vårdag i den idylliska byn Kimstad. En 9-årig flicka är på väg hem från skolan när pedofilen Ahmed Mahamoud dyker upp. Han är en 39-årig man som nyligen förgripit sig på barn. Han släpptes dock ut i förtid och började snabbt leta efter nya offer att attackera.

Han hittar då den här flickan på en skogsväg. Han överfaller och släpar med sig henne. Han slår och hotar henne. Den lilla tjejen skakar av rädsla. Hon kissar på sig när den 120 kilo tunga mannen torterar henne. Han våldtar henne. Han drar upp en kniv, gör ett snitt i hennes hals och försöker strypa ihjäl barnet.

Den 9-åriga flickan, som på sin fritid älskar att rita och pyssla, överlever mordförsöket. Ahmed lämnar platsen och flickan hittas med lera över hela kroppen. Hon har blod i ansiktet, smutsiga kläder och sneda glasögon. När hon får syn på sin oroliga mamma utbrister hon:

– Mamma, mamma. Vi måste flytta, han kommer mörda oss.

Med tårar i ögonen berättar mamman om hur mannen förstört deras familjeliv. Hur de lidit av sömnsvårigheter, medicinering och psykisk ohälsa. Hur deras dotter endast klarade av att gå halvdagar i skolan. Hur de tvingades flytta, då det blev för traumatiskt att bo kvar i byn.

Våra politiker och myndigheter sviker offren i det här landet. Den här tragedin skulle aldrig skett om de slutade att släppa ut sinnessjuka pedofiler i förtid. Varför ska de släppas ut alls? Som en motkraft mot detta kommer vi denna vecka hjälpa flickan och familjen med gåvor.

På bilden ser ni den hänsynslösa förövaren Ahmed Mahamoud. Han kommer vara ute om några år igen. Han utvisades inte och frågan är inte om, utan vem hans nästa offer blir....

Stetoskop som hippa accessoarer

Jag är inte den första som skriver om det, och inte den sista, och egentligen har jag inget mer att säga än alla andra som redan reagerat och ifrågasatt det som ägde rum utanför Karolinska i Solna i förra veckan: Vårdpersonal – i full arbetsklädsel och med stetoskopen dinglande som hippa accessoarer runt halsen – manifesterade till förmån för en Hamaskopplad läkare som fängslats. Men jag säger det ändå: Det är stor förbannad skam att sådant får ske vid entrén till ett sjukhus.

Daniel Schatz om "barnläkarna"!
Johan Romin om "barnläkarna"!

Det är skamlöst på så många sätt. För det första blir det omöjligt för människor som tar avstånd från Hamas och islamistisk terror att alls känna förtroende för personalen på Karolinska längre. Hur kan vi veta vilka läkare, sköterskor och andra anställda som stödjer terrorn och som inom sig (eller rentav öppet) jublade över massakern den 7 oktober?

Svaret är att vi inte kan det. Har vi otur kan vi hamna hos en läkare som på fullt allvar vill se judiskt blod flyta. Och det är en sak att de här människorna tänker så inom sig – det står var och en fritt att tänka vad de vill. Men när de demonstrerar sina åsikter öppet tillsammans med antisemiter och terrorvurmare blir det en helt annan sak. Har inte Karolinska någon gräns för vilka åsikter som är lämpliga att uttrycka för någon som jobbar med vård av människor? Jag menar, är det verkligen i sin ordning att stå på terroristers sida – dessutom i kläder som ska vara neutrala och förtroendeingivande och i entrén till ett sjukhus som länge (åtminstone före Macchiarinis tid) ansetts vara ett av de främsta i världen?

Skulle Karolinska i så fall även ha fördrag med att deras anställda stod utanför och heilade tillsammans med NMR?

Det tror jag knappast. Vad tror du?

Det har blivit alltmer uppenbart på senare år att våra myndigheter och institutioner har olika måttstockar beroende på vilka åsiktsgrupperingar det handlar om. De antisemitiska demonstrationerna som pågår dagligen och stundligen i Sverige ser både polisen och andra myndigheter allt som oftast mellan fingrarna med.

Beror det på rädsla för det aggressiva våldskapitalet som är så starkt i de här grupperna? Eller handlar det bara om allmän slapphet? Rädsla för att bli kallad rasist om man ingriper mot demonstranter varav så många har utländskt påbrå och kommer från generellt lättkränkta regioner? Skräck för att bli omskriven som ”islamofob” på DN:s och Aftonbladets ledarsidor?

Sen är det faktiskt detta med hygienperpektivet också. Om jag kommer till ett sjukhus vill jag inte bli emottagen av en läkare eller sköterska som ögonblicket innan stått på knä på asfalten utanför sjukhuset i sina arbetskläder. I så fall kan vi lika gärna avskaffa alla hygienregler på Karolinska och låta de anställda komma och jobba i valfri klädsel som de haft på krogen, i stallet, i lekparken med ungarna eller vad du vill.

Och visst – de här Hamasvännerna kanske gick in och bytte om direkt och lade demonstrations-dressen i tvätten och spritade stetoskopen. Men hur VET vi det? Ska man behöva fråga personalen på sjukhuset om deras kläder är rena innan man låter dem komma nära?

Alltså, jag orkar snart inte med alla dessa gaphalsar som ständigt ska skandera, skrika och bryta mot allt sånt som länge var oskrivna regler i vårt land. Var gör de här? Varför åker de inte till Gaza och börjar slänga runt med sina stetoskop där istället? Varför ska vi svenskar tvingas konfronteras med dem i vårt vardagsliv?

Av Bitte Assarmo

"Jag är kränkt"

När jag tvekar att skriva ett inlägg med fakta.

Jag tror vi är många som idag tvekar att tala om fakta. Inte för att de är fel, utan för att vi skapat en kränkthetskultur där människors känslor blivit viktigare än verkligheten.

Att bli kränkt är en känsla. Den känslan är ditt ansvar att hantera. Kan du inte hantera att höra fakta eller åsikter du ogillar blir det svårt att leva i en demokrati.

Så nästa gång du blir kränkt, se det som en möjlighet till självutveckling och en möjlihet att träna på att hantera känslor konstruktivt.

Så kära lättkränkta, känslostyrda godhetsknarkare, här kommer lite fakta som sannolikt kommer att kränka er.

Ingen har någonsin löst ett samhällsproblem genom att bli kränkt. Samhällsproblem löses genom att först erkänna att de finns och sedan fatta beslut utifrån fakta, inte känslor.

Fakta om vad den tidigare migrationspolitiken utsatt Sverige och övriga västvärlden för.

Här är några av de konsekvenser som forskning, myndighetsrapporter och offentliga utredningar från Sverige och andra västländer återkommande beskriver som följder av omfattande invandring från delar av Afrika och muslimskt dominerade länder:

• Ökad grov våldsbrottslighet, mord, mordförsök, grov misshandel, rån och gängvåld.

• Överrepresentation i sexualbrott, där flera europeiska studier och nationella rapporter visar tydlig överrepresentation för vissa ursprungsgrupper.

• Islamistisk terrorism och radikalisering.

• Hedersförtryck, tvångsäktenskap, barnäktenskap och könsstympning.

• Klanbaserad kriminalitet och parallella maktstrukturer.

• Parallellsamhällen och växande segregation.

• Låg sysselsättning och högt bidragsberoende i flera flyktinggrupper från MENA och delar av Afrika.

• Ökad belastning på skola, socialtjänst, sjukvård, rättsväsende och bostadsmarknad.

• Antisemitism kopplad till vissa islamistiska miljöer.

• Konflikter kring yttrandefrihet, religionskritik och demokratiska värderingar.

• Kraftigt ökade integrationskostnader under lång tid.

Det här är återkommande problem som beskrivits i forskning, myndighetsrapporter och offentliga utredningar från bland annat Sverige, Danmark, Norge, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Belgien, Storbritannien och USA.

Så vet ni. Er kränkthet och ert behov av att signalera godhet har inte skyddat någon. Däremot har den egna befolkningen fått leva med konsekvenserna av en ansvarslös migrationspolitik.

Vi behöver inte fokusera på det som fungerar och det är absolut inget som hjälper någon!
Så inte alla argumentet kan ni bespara oss, Vi vet!

Så sätter du fakta före känslor och verkligheten före godhetssignalering, då är Sverigedemokraterna ditt parti.

Av Caroline Frisk SD

Då är det sekterism

Jag får tydligen ta detta en gång till, eftersom det verkar vara svårt för ganska många att förstå.

Det finns människor som vill debattera Israel med mig. Det finns människor som vill debattera Iran med mig. Det har jag inga problem med. Jag debatterar gärna svåra och obekväma frågor. Men då finns det ett grundkrav: man måste befinna sig i verkligheten Man måste kunna förhålla sig till fakta, till dokumenterade händelser och till vad rörelser, regimer och ideologier faktiskt säger, gör och står för. Det går inte att ha en meningsfull diskussion med människor som redan från början har ersatt verkligheten med konspirationer, slagord och en politisk fantasi där terrorrörelser framställs som demokratiska alternativ.

Det är där många av dem som söker debatt med mig hamnar. De talar om Hamas som om det vore ett legitimt alternativ till västerländsk frihet. De beskriver den iranska regimen som om den vore ett uttryck för motstånd snarare än en brutal teokrati. De lyfter fram terrorrörelser som om de vore jämförbara med vanliga politiska partier i en demokrati. Men så fungerar inte världen.

Hamas är inte ett alternativ till demokrati. Den iranska regimen är inte ett alternativ till frihet. Nazism, kommunism och islamistisk terrorism kan inte likställas med politiska rörelser som, hur mycket man än ogillar dem, verkar inom en demokratisk och västerländsk frihetsgrund. Man kan kritisera väst. Man kan kritisera Israel. Man kan kritisera Sverige. Det är inte problemet. Problemet uppstår när all kritik, alla fakta och varje invändning till slut pressas in i samma gamla världsbild: att judarna styr världen, att allt är propaganda, att terrorister egentligen är hjältar och att alla som säger emot är köpta eller styrda av dunkla krafter.

Då är det inte längre debatt. Då är det sekterism.

Jag tänker inte låtsas som att sådana samtal är seriösa. De ger mig ingenting, och de förändrar inte heller människor som redan har bestämt sig för att verkligheten bara gäller när den bekräftar deras egen ideologi. Min utgångspunkt är enkel: frihet mot ofrihet. Demokrati mot diktatur. Människors rätt att leva utan religiöst tvång, politiskt förtryck och statligt våld. Vill man debattera det på riktigt, med fakta, hederlighet och verklighetskontakt, då går det utmärkt. Men jag tänker inte sätta mig och diskutera världen med människor vars sista argument alltid landar i en judisk konspiration.

Av Roger Sahlström

Dagens rakaste budskap

IS-Terroristernas gräddfil

Det här är en av de mest explosiva, debatterade och känslomässigt laddade politiska händelserna i svensk 2010-talshistoria. När nyheten briserade om att personer som frivilligt anslutit sig till en av vår tids mest brutala terrorsekter, Islamiska Staten (IS), skulle erbjudas skattefinansierade förmåner för att integreras tillbaka i det svenska samhället, uppstod en monumental politisk härdsmälta.

Här är en kraschlandning i hur den svenska byråkratin krockade med den globala terrorismen, vem som bar ansvaret och hur verkligheten faktiskt såg ut bakom rubrikerna.

1. Startskottet: Lunds kommun och "avhopparverksamheten" (2016) Debatten om en "gräddfil" tog verklig fart under hösten 2016. Startskottet var en uppmärksammad intervju med Anna Sjöstrand, dåvarande samordnare mot våldsbejakande extremism i Lunds kommun.

Kommunen hade, utifrån riktlinjer från den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, dragit slutsatsen att man borde hantera återvändande IS-krigare på exakt samma sätt som man hanterar avhoppare från kriminella gäng eller nynazistiska grupper. Logiken (enligt den svenska socialtjänstmodellen) var rehabiliterande: om dessa personer inte får hjälp in i samhället, riskerar de att marginaliseras och begå nya terrordåd.

För att "hoppa av" skulle de därför kunna erbjudas hjälp med:

Bostad: Förtur eller hjälp att hitta boende.

Skuldsanering och ekonomiskt stöd: För att inte drivas in i gängkriminalitet. Jobb och studier: Stöd för att komma in på arbetsmarknaden.

Psykologhjälp: För traumabehandling. Skyddad identitet: Via Skatteverket, om det fanns en hotbild från nätverket de lämnat.

2. Haveriet: Krocken mellan svensk byråkrati och IS-terror

När detta presenterades i media exploderade debatten. Att likställa unga killar som hamnat snett i ett lokalt förortsgäng med ideologiskt övertygade terrorister som rest utomlands för att delta i ett folkmord och upprätta ett kalifat, sågs av de flesta som ett gigantiskt moraliskt haveri.

Kritiken kretsade kring det bisarra i att vanliga skötsamma medborgare, studenter och fattigpensionärer fick vänta i decennier i bostadsköer och kämpa för vård, medan personer som stöttat halshuggningar och sexslavar plötsligt skulle få en "gräddfil" till välfärdens innersta rum. Det uppfattades som en belöning för terrorism.

3. Siffrorna: Hur många rörde det sig om? När man tittar på de kalla siffrorna blir gapet mellan debattens storlek och verkligheten tydlig:

Totalt antal resenärer: Runt 300 personer (män, kvinnor och barn) reste från Sverige till Syrien och Irak för att ansluta sig till våldsbejakande islamistiska grupper.

Återvändarna: Av dessa bedöms cirka 150 personer ha återvänt till Sverige (många dog i strid). Hur många fick "gräddfilen"? Svaret är: Försvinnande få. Hela avhopparmodellen byggde på frivillighet. Problemet var att de flesta av dessa IS-återvändare inte såg sig själva som "avhoppare". De var i många fall fortfarande radikaliserade, litade inte ett dugg på svenska myndigheter och ville absolut inte prata med socialtjänsten. De flesta flög helt enkelt under radarn, flyttade in hos släktingar eller vänner och gick “under jorden”.

4. Vem var ansvarig? Skandalen hade inte en enskild arkitekt, utan var resultatet av ett systemfel och ett politiskt vakuum: Regeringen Löfven (S/MP): Fick massiv kritik för att de agerade extremt senfärdigt. Sverige saknade vid denna tidpunkt lagstiftning som kriminaliserade själva deltagandet i eller resandet till en terrororganisation (något som flera andra europeiska länder redan hade löst). Eftersom de inte kunde låsas in av polisen, föll ansvaret på kommunerna.

Den Nationella Samordnaren (Mona Sahlin / Anna Carlstedt): Den statliga samordnaren hade länge drivit linjen att kommunerna måste bygga upp avhopparverksamheter, men saknade konkreta och realistiska verktyg för hur man hanterar krigsveteraner från en terrorsekt.

Kommunerna (SKR): Kommuner som Lund, Stockholm, Örebro och Göteborg tvingades hantera individerna utifrån Socialtjänstlagen (SoL). Enligt SoL ska socialtjänsten hjälpa individer i nöd, och lagen gör i grunden ingen skillnad på om du är en snattare eller en hemvändande IS-supporter. Byråkratin gjorde bara sitt jobb enligt de regelverk som fanns.

Slutsatsen
"Gräddfilen" för IS-krigare var mer ett byråkratiskt teoretiskt haveri än en utbredd praktik. Mycket få terrorister fick några faktiska lyxlägenheter. Men symbolvärdet var förödande. Det avslöjade hur naiv och oförberedd den svenska staten var på internationell terrorism, och hur den svenska välfärdsstatens mjuka rehabiliteringsmodell fullständigt kollapsade när den mötte IS-kalifatets ideologi.

Hyckleriet ser inga gränser

När Hamas "reste sig" och slaktade judar kallades det hjältemod, motstånd och nödvändig hämnd. Mycket av övergreppen livesändes. Klippen spreds, kommenterades och i vissa kretsar på vänsterkanten nästan konsumerades som politisk bekräftelse.

Men när filmen *Citizen Vigilante* dök upp blev plötsligt våld på bild ett allvarligt samhällsproblem. Då blev fiktion farlig. Då skulle unga män påverkas. Då skulle estetiserat våld tas på största allvar.

Det är den dubbelmoralen som är så svår att ta på allvar. Verkliga mord, våldtäkter och kidnappningar kunde relativiseras som ”motstånd”. Men en ful och brutal film om privat rättskipning får samma människor att upptäcka moralpaniken.

Antingen är våld som underhållning farligt, särskilt när det riktas till unga män som redan lever nära hat, alienation och radikalisering. Eller så är det inte det. Men man kan inte blunda när judar slaktas på riktigt och sedan slå larm när någon gör film av den vrede som växer fram ur ett samhälle där staten tappat kontrollen.

Det är inte filmen som skapade desperationen. Filmen är ett symptom på den verklighet som naiva samhällsingenjörer länge vägrat se.

Roger Sahlström

Kommunpolitiker sökes

Har du ingen särskild utbildning inom ekonomi, juridik, samhällsplanering eller offentlig förvaltning? Perfekt.

Har du aldrig drivit en verksamhet med hundratals miljoner i omsättning? Inga problem.

Har du aldrig läst en detaljplan, en miljöbalk eller en kommunallag? Det ordnar tjänstemännen.

Det viktigaste är att du är trogen ditt parti, räcker upp handen när gruppledaren vill och följer partilinjen. Då kan du snart sitta i en nämnd och fatta beslut som påverkar tusentals människors vardag.

I många kommuner verkar kompetens vara meriterande först när den råkar sammanfalla med partiboken. Nämnder och styrelser tillsätts främst efter valresultat, inte efter kunskap. Resultatet blir ibland att personer utan sakkunskap ska avgöra komplicerade frågor om bygglov, miljö, skola, äldreomsorg och investeringar för enorma belopp.

Det är en märklig ordning. Vi kräver utbildning för att bli elektriker, sjuksköterska, pilot eller lärare. Men för att vara med och styra en kommun med miljardbudget räcker det ofta med att ha rätt partibok och tillräckligt många år i partiorganisationen.

Självklart finns det engagerade och mycket kompetenta kommunpolitiker. Men systemet ställer inga krav på att de ska vara det. Det är kanske den största bristen av alla.

Kanske är det dags att börja diskutera om förtroendeuppdrag också borde innebära krav på relevant utbildning, dokumenterad kompetens och ett personligt ansvar för besluten. För skattebetalarna förtjänar mer än att hoppas på att turen råkar placera rätt person på rätt plats.

Vh
Birger Baekmark

Grattis till den lyckade städningen, Tobias!

Det krävs en helt unik politisk talang för att vara partisekreterare i Sveriges historiskt mest toppstyrda maskineri, och samtidigt lyckas framstå som en förvirrad turist som bara råkat kliva in på fel årsmöte. Men Tobias Baudin klarar det med glans! I hans värld existerar det nämligen varken partilinjer, kriminella infiltrationer eller obekväma mordhot. Allt är bara en enda stor, mysig demokratisk process.

Låt oss plocka isär detta monumentala strutsbeteende:

Enligt Baudin fanns det absolut ingen central partilinje när kommunalrådet Ebba Östlin kuppades bort i Botkyrka. Att tidigare S-toppen Peter Schilling nu öppet gör avbön, skäms och bekräftar att man följde exakt den partilinjen, viftas bort som ett missförstånd.

Tydligen har Socialdemokraterna – ett parti vars interna piskor och disciplin normalt får preussiska militärparader att framstå som stökiga – plötsligt förvandlats till ett fritt, anarkistiskt hippiekollektiv just i Botkyrka. Ingen pekar med hela handen, ingen vet något, det fanns inga direktiv. Alla röstade bara fritt från hjärtat! Att Baudin lyckas dra den valsen i nationell media utan att brista ut i gapskratt är ett under av ansiktskontroll.

Granskningen visar alltså att de skattefinansierade ABF-gårdarna agerat värmestuga för de individer som var inblandade i kidnappningen av Einar och den tragiska skjutningen av 12-åriga Adriana. Dessutom satt gängkopplade personer bevisligen med på det famösa mötet där Östlin röstades bort.

Men frukta ej, Baudin har stenkoll! Hans djuplodande förklaring är att en av killarna inte längre är medlem, och en annan var det faktiskt inte ens från början. Skönt! Då kan vi ju helt radera det lilla bekymret att organiserad brottslighet bokstavligen närvarade vid ett S-årsmöte för att avsätta en politiker som försökt stänga deras brottsfinansierade lekstugor. Enligt Baudin gjordes ju valet "efter våra stadgar". Det är ju fantastiskt att gängen numera använder svensk föreningspraxis för att bedriva sin verksamhet.

Kronan på verket är när Baudin konfronteras med att Ebba Östlin fick mordhot och att någon formade handen som en pistol mot hennes ansikte. Baudins reaktion? "Det är första gången jag hör det."

Tobias Baudins informationsfilter är uppenbarligen en byråkratisk triumf. Han visste inget om partilinjen. Han har inte hört talas om någon distriktslinje. Han hade noll koll på mordhoten mot sitt eget kommunalråd. Man börjar nästan undra om partisekreterarens främsta arbetsuppgift numera är att sitta inlåst på Sveavägen 68 med skyddsglasögon och industriella hörselkåpor för att slippa se och höra hur verkligheten ser ut.

Men "nu fungerar arbetarkommunen", hälsar Baudin glatt. Ja, det är ju klart den gör! När man väl har offrat den obekväma politikern som sa ifrån, blundat stenhårt för de kriminellas inflytande och därefter raderat alla bevis på interna direktiv, så blir det faktiskt väldigt lugnt och harmoniskt på medlemsmötena.

Grattis till den lyckade städningen, Tobias!

Av @Dempaslotteborn

Fackföreningars mörka historier

Här är en liten genomgång i en av modern svensk fackföreningshistorias mörkaste och mest hycklande kapitel. Skandalen kring Kommunal, deras skärgårdsö Marholmen och lyxkrogen Metropol Palais, som briserade i början av 2016, är en studie i hur en organisation kan tappa all kontakt med sin egen gräsrot.

Marholmen från Abetet.se och Fotograf: Jonas Eriksson

När landets mest lågavlönade och hårt slitande yrkesgrupper – undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden – betalade in sin fackavgift, trodde de att pengarna gick till att strida för bättre arbetsvillkor. I själva verket finansierade de en fest för en sluten facklig elit.

Här är en nedbrytning av pamparnas paradis och det totala haveriet.

Den nobla tanken som blev en lyxresort
Marholmen, belägen strax söder om Norrtälje i Stockholms skärgård, ägdes av Kommunal sedan 1920-talet. Den ursprungliga tanken var vacker och djupt solidarisk: ön skulle fungera som en rekreationsplats där utarbetade arbetarkvinnor och medlemmar kunde få vila upp sig till subventionerade priser.

Men med tiden, och i synnerhet under 2000-talet, förvandlades ön till något helt annat under Kommunals bolag Lyran.

Fackpamparnas lekstuga: Ön byggdes om till en modern lyx- och konferensanläggning. Samtidigt som vanliga medlemmar hade svårt att ha råd att åka dit, användes anläggningen flitigt av Kommunals ledning och inbjudna politiker för "konferenser" som ofta badade i dyr mat och exklusiva viner.

Subventionerad lyx: Det var inte anläggningens egna intäkter som höll den flytande, utan medlemmarnas fackavgifter. Kommunal pumpade in enorma summor för att täcka bolagets förluster, så att ledningen kunde fortsätta njuta av skärgårdslivet.

Det monumentala haveriet (Granskningen 2016)
När Aftonbladet inledde sin granskning rullades en kultur av bottenlös arrogans och ekonomiskt vansinne upp. Marholmen var bara toppen på ett isberg som bestod av fackförbundets affärsverksamhet.

1. Spriten, festerna och nakenshowerna Förutom Marholmen drev Kommunal lyxkrogen och konferensanläggningen Metropol Palais i centrala Stockholm. Här brände facktopparna ofattbara summor. Det hölls fester med fri bar, exklusiva vinprovningar och vid ett numera ökänt tillfälle fakturerades medlemmarna för underhållning som inkluderade nakenshower och porrstjärnan Puma Swede.

2. Ett ekonomiskt slukhål Fackförbundets utflykter i restaurang- och konferensbranschen var en ren katastrof. På bara några år gick verksamheterna (inklusive Marholmen och Metropol Palais) med över 320 miljoner kronor i förlust. Vem tog notan för detta? Den ensamstående undersköterskan som betalade över 500 kronor i månaden i fackavgift.

3. Gräddfilen till lyxlägenheterna Samtidigt som facket brände miljoner på fester, utnyttjade ledningen Kommunals bostadsbestånd i Stockholm. Medan vanliga stockholmare köade i decennier, delade fackpamparna ut exklusiva hyresrätter i Stockholms innerstad till sig själva, sina anhöriga och högt uppsatta socialdemokratiska politiker. Det mest kända exemplet var när dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) fick gå förbi kön och tilldelades en lyxlägenhet, vilket väckte enorm vrede bland gräsrötterna.

Konsekvenserna: När bubblan sprack
När granskningen publicerades blev vreden från medlemmarna monumental. Telefonväxlarna hos Kommunal bröt ihop när medlemmar ringde in för att omedelbart begära utträde.

Huvuden rullar: Förbundskassören Anders Bergström, som var huvudansvarig för affärsverksamheten och den som drev igenom lyxsatsningarna, tvingades avgå. Han hade drivit fackets bolag som sin privata feodalstat.

Ordförandens fall: Kommunals dåvarande ordförande Annelie Nordström försökte först sitta kvar och höll en historiskt usel presskonferens där hon svor sig fri från ansvar, trots att hon själv deltagit i lyxen. Några dagar senare, under enormt tryck från medlemmarna, tvingades hon meddela sin avgång.

Massflykten: Inom loppet av några veckor lämnade närmare 10 000 medlemmar Kommunal i ren och skär avsmak.

Utförsäljningen: Kommunal tvingades städa upp i sitt eget moras. Metropol Palais lades ner/såldes av, och facket tvingades göra en total översyn av sina tillgångar, inklusive verksamheten på Marholmen, för att försöka återvinna en gnutta förtroende.

Ett arv av svek
Det som gör historien om Kommunal, Marholmen och facktopparna så djupt osmaklig är just den bottenlösa kontrasten. De som representerade Sveriges mest utarbetade och underbetalda arbetare lajvade överklass. De skapade ett slutet ekosystem av ryggdunkningar, gratis sprit och lägenhetskontrakt, allt finansierat av människor som torkar äldre och byter blöjor på förskolor.

Det var inte bara en ekonomisk skandal; det var en fullständig moralisk kollaps.

Hur ser du på fackföreningarnas roll idag, tror du att de har lärt sig sin läxa efter den här typen av skandaler, eller är risken för pampvälde lika stor nu?

Kommunal äger fortfarande hela ön Marholmen… (Long-Lat) 59.686246, 18.780601

Författat av @Dempaslotteborn

Arbetet.se skriver.

Utvisa politiska vildar

Rensa ut bland politikerna! Det är ett förtroendeuppdrag att vara politiker. De som missköter detta måste bort!

Bild Wikipedia

Hur står det till med etiken inom politiken?

Vi ser alltför ofta att allt för många politiker på all nivåer som på olika sätt missbrukar sitt uppdrag för at på egen vinning, bland annat sko sig själv och så vidare.
Detta skapar politikerförakt och därmed är vår demokrati i fara. Begreppet politiks vilde borde heller inte finnas i vår demokrati.

Alla politiska val i Sverige sker genom ett parti. Vill man inte inneha sit uppdrag längre så skal man naturligtvis även lämna sitt parti - inte få fortsätta som politisk vilde.
Bara begreppet är ju skrämmande och borde således inte finnas.

Vi måste värna om vår demokrati.

Svensk "rättvisa" i full blomning

Hon heter Meya Åberg. Hon var bara 16 år gammal och gick hem genom en tunnel i Skellefteå efter sitt skift på McDonald's den 1 september 2024. Hon missade bussen.

Yazied Mohamed, en eritreansk flykting, stoppade henne och våldtog henne.

Han dömdes för våldtäkt av Hovrätten för Övre Norrland, men dömdes endast till 3 års fängelse men ålades att betala skadestånd.

Åklagarna ville att han skulle utvisas tillbaka till Eritrea efter att ha avtjänat straff.

Domstolen sa nej.

Varför?

För att, med tanke på brottets "art och varaktighet", var det, med tanke på brottets "art och varaktighet", allvarligt – men inte tillräckligt "exceptionellt allvarligt" för att motivera utvisning enligt flyktingskyddet.

Misshandeln "varade inte tillräckligt länge". De noterade att den involverades fingrar, inte penis var inne i Meya, och var kortvarigt.

Meyas liv är krossat.

Våldtäktsmannen får stanna i Sverige med alla landets förmåner när hans korta straff är avtjänat.

Det här systemet skyddar gärningsmannen, men systemet skyddar tyvärr inte offret.

Fakta ljuger inte.

Sveriges egen hovrätt har fastställt det skriftligen.

Ett annat liknande fall!

Två flickor, 14 och 15 år gamla, våldtogs flera gånger i separata attacker av tre icke europeiska pojkar i åldrarna 13 till 14. Pojkarna filmade våldtäkterna medan de skrattade och delade senare videorna. De dömdes för tio våldtäktsanklagelser, men ingen hamnade i fängelse. De fick bara ungdomsrehabiliteringsorder. Återigen skyddade systemet pojkarnas framtid samtidigt som det förstörde flickornas framtid. 

Varför skyddas ALlTID individer från tredje världen? 

Hon jagar sjuka stamceller för att stoppa blodcancer

Om Eva Lindberg

Palliativ vård är ojämlik

Tillgången till vård i livets slutskede är ojämlik över landet. Därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag från regeringen att utforma ett nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård.


Bild från Cancerfonden om palliativ vård

Varje år avlider mellan 90 000 och 100 000 personer i Sverige, och de flesta behöver palliativ vård före döden. Tillgången till vård i livets slutskede är dock ojämlik över landet. Därför har Socialstyrelsen tagit fram ett nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede.

Kunskapsstödets syfte är att ge stöd åt såväl landsting och kommuner som privata vårdgivare och enskilda omsorgsgivare.

Det består av tre delar:

- En vägledning om etik och bemötande samt samordning mellan vård- och omsorgsgivare.

- Rekommendationer att använda som stöd för dem som fattar beslut om hur resurserna ska fördelas.

- En kartläggning och verktyg för uppföljning (indikatorer) av hur vården i livets slutskede ser ut idag.

Gemensamma termer och definitioner

För att hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska använda termer och definitioner om palliativ vård på ett konsekvent och systematiskt sätt och på så sätt öka enligheten i dokumentation och kommunikation har Socialstyrelsen tagit fram ett antal termer och definitioner om palliativ vård i livets slutskede.

Du hittar listan med definitioner av centrala begrepp och rekommenderade termer i Socialstyrelsens termbank (klicka på ”avancerad sökning”, välj ”palliativ vård” och klicka på Sök).

Länkar till intressant läsning:

Uppdaterat vårdprogram stärker den palliativa vården av ...

Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede – Vägledning, rekommendationer och indikatorer – Stöd för styrning och ledning

Vård i livets slutskede – Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och kommuner

Näring för god vård och omsorg – en vägledning för att förebygga och behandla undernäring

Klicka hör för fler länkar i ämnet palliativ vård!

Årtiondets mest relevanta frågor

Mycket intressant läsning, dessutom oerhört sann.

Hur många gånger måste Sverigedemokraterna få rätt innan någon ber om ursäkt?

Jag är homosexuell.

Jag har en lärarexamen från Stockholms universitet.

Jag har en examen i litteraturvetenskap från Lunds universitet.

Jag har arbetat som lärare, inom Kriminalvården och arbetar idag inom flyget.

Jag tillhör med andra ord inte den stereotyp som många politiska motståndare gärna målar upp när Sverigedemokraternas väljare diskuteras.

Kanske är det just därför jag under lång tid har fascinerats av ett av de mest anmärkningsvärda fenomenen i modern svensk politik.

Hur nästan hela det politiska etablissemanget först demoniserade Sverigedemokraterna, för att därefter steg för steg börja omfamna samma idéer.

Under större delen av mitt vuxna liv har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna beskrivit Sverigedemokraterna som ett problem. Partiet har kallats rasistiskt, främlingsfientligt, extremistiskt och populistiskt. Sverigedemokraternas väljare har misstänkliggjorts. Sverigedemokraternas företrädare har demoniserats. Sverigedemokraternas idéer har behandlats som politiskt giftiga. Samtidigt har något märkligt hänt.

Nästan varje större fråga som Sverigedemokraterna kritiserades för att lyfta har med tiden blivit en del av den politiska huvudfåran.

När Sverigedemokraterna talade om integrationsproblem kallades partiet främlingsfientligt.
Idag talar Socialdemokraterna om integrationskris.

När Sverigedemokraterna krävde språkkrav kallades förslagen splittrande.
Idag driver Socialdemokraterna språkkrav.

När Sverigedemokraterna ville skärpa kraven för medborgarskap kallades förslagen exkluderande.
Idag driver Socialdemokraterna hårdare medborgarskapskrav.

När Sverigedemokraterna varnade för parallellsamhällen kallades det svartmålning.
Idag använder Socialdemokraterna själva begreppet parallellsamhällen.

När Sverigedemokraterna krävde hårdare kriminalpolitik kallades partiet alarmistiskt.
Idag genomförs visitationszoner, anonyma vittnen, kronvittnen och skärpta straff.

När Sverigedemokraterna försvarade kärnkraften kallades partiet bakåtsträvande.
Idag talar Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och även Socialdemokraterna om behovet av kärnkraft.

När Sverigedemokraterna kritiserade reduktionsplikten och de höga drivmedelspriserna kallades partiet populistiskt.
Idag är reduktionsplikten kraftigt sänkt.

Frågan infinner sig därför med närmast kirurgisk precision.

Om dessa idéer var så förkastliga när Sverigedemokraterna framförde dem, varför blir de plötsligt kloka och ansvarsfulla när Socialdemokraterna, Moderaterna eller andra partier framför samma ståndpunkter?

Problemet är inte att Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ändrat sig.

Problemet är att samma partier under åratal ägnade sig åt att moralisera över människor som såg problemen tidigare.

Istället för att bemöta argument attackerade man argumentens avsändare.
Istället för att diskutera verkligheten diskuterade man människors motiv.
Istället för att lyssna på kritiken försökte man stämpla kritikerna.

Det var bekvämare att kalla människor rasister än att diskutera integrationsmisslyckanden.
Det var bekvämare att kalla människor främlingsfientliga än att diskutera parallellsamhällen.
Det var bekvämare att kalla människor alarmister än att diskutera den kriminalitet som senare exploderade framför allas ögon.

Samtidigt finns det ytterligare en aspekt som sällan diskuteras.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna försöker gärna framställa sig som pragmatiska realister idag. Men även dessa partier deltog under många år i isoleringen av Sverigedemokraterna.

Valet 2022 blev den kanske tydligaste illustrationen av detta.

Sverigedemokraterna blev Sveriges näst största parti.

Miljontals svenskar röstade på Sverigedemokraterna.

Ändå fick Sverigedemokraterna inte en enda ministerpost. Moderaterna fick ministerposter.
Kristdemokraterna fick ministerposter.
Liberalerna fick ministerposter.
Men, Sverigedemokraterna fick inga.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas mandat. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas stöd. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas röster för att kunna bilda regering.

Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville inte ge Sveriges näst största parti en plats runt regeringsbordet.

Det är svårt att tolka det som något annat än att delar av det politiska etablissemanget fortfarande hade svårare att acceptera Sverigedemokraterna än att acceptera de problem Sverigedemokraterna talade om.

Trots detta har Sverigedemokraterna lyckats flytta svensk politik mer än något annat parti under de senaste två decennierna.
Inte genom att dominera medierna.
Inte genom att dominera universiteten.
Inte genom att dominera kulturlivet.

Utan genom att envist fortsätta driva frågor som stora delar av det politiska Sverige först förnekade, sedan bekämpade och slutligen accepterade.

Det är därför jag som homosexuell, akademiker, lärare, litteraturvetare, tidigare anställd inom Kriminalvården och idag verksam inom flyget stödjer Sverigedemokraterna.

Inte därför att Sverigedemokraterna är perfekta.

Inget parti är perfekt.

Utan därför att jag under två decennier sett samma mönster upprepas gång på gång.

Först fördömer Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet en idé.

Därefter ansluter sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna till kritiken.

Sverigedemokraterna utmålas som extrema.
Sverigedemokraternas väljare misstänkliggörs.
Sverigedemokraternas företrädare demoniseras.

Sedan går några år.

Problemen växer.

Verkligheten tränger sig på.

Och plötsligt börjar samma partier argumentera för det som tidigare beskrevs som oacceptabelt.

Det är därför den mest intressanta frågan i svensk politik inte längre är varför människor röstar på Sverigedemokraterna.

Den mest intressanta frågan är varför så många partier fortfarande vägrar erkänna hur många gånger Sverigedemokraterna faktiskt har fått rätt.

Hur många gånger måste Sverigedemokraterna få rätt innan någon ber om ursäkt?

Av Adon Gerdes

Det sanslösa Sverige

Tänk dig att du är tandhygienist och bor i Sverige.

Du är anställd för att hjälpa "migrantbarn" med deras tandproblem.

Som en del av ditt jobb undersöker du barnens visdomständers utveckling och du märker att 80 % av dessa "barn" har fullt utvecklade visdomständer, vilket antyder att de inte alls är barn utan vuxna över 18 år.

Du berättar detta för Migrationsverket och de råder dig att skriva ner det.

När du skickar exakta detaljer, med exempel på specifika patienter, blir du avstängd, utredd och avskedad för att du lämnat ut privat information om patienter.

Detta hände Bernt Herlitz 2017.

När han överklagade den orättvisa uppsägningen förlorade han slutligen och fick böta cirka 50 000 dollar.

Han och hans familj drabbades av ekonomiska svårigheter och höll nästan på att förlora sitt hem, tills några generösa välgörare samlade in pengar till honom. Bernt är fortfarande arbetslös idag, trots personalbrist för tandläkare i hans område på Gotland.

Vid den tiden hånade Sverige testerna och hävdade att de var "diskriminerande", men sedan dess har det i tysthet införts masstandtester, för de vars ålder är oviss, av Rättsmedicinalverket.

Bernt förtjänar en medalj. Inte förtal och arbetslöshet.

Originaltext.

Grattis på nationaldagen, Sverige

Jag ska vara ärlig med er. Jag förstår inte riktigt varför många etniska svenskar är så dåliga på att vara stolta över sitt eget land och sin nation.

Jag säger det som någon som inte är född här.

Jag älskar Sverige helt galet.
Sverige fungerar bättre än mycket annat jag har sett.
Jag älskar att människor visar hänsyn, att det finns ordning, att det finns tålamod och att man kan lita på att samhället faktiskt fungerar för alla.
Jag älskar sill och potatis, svenska jordgubbar, den svenska sommaren och den svenska kulturen.

Sverige är mitt hem och inte bara juridiskt utan också i själen, i mitt hjärta och i varenda andetag.

Jag blir förvånad över hur lätt vissa tar Sverige för givet och säljer den svenska själen och andan till främmande kulturer i sin självgodhet som om allt det som byggts upp här alltid kommer att finnas kvar av sig självt även när det utmanas av andra värderingar.

Sverige måste uppskattas och skyddas utan särlagar och med västerländska normer annars förlorar vi Sverige bit för bit.

När det snart är dags att rösta tycker jag att vi ska tänka på Sverige först och oss själva sedan. Inte bara på vad som ger några hundralappar mer i plånboken utan på vilket land vi vill leva i och lämna över till nästa generation.

Jag vill ha ett tryggt Sverige för alla våra döttrar och äldre, för kvinnosynen och för allt som Sverige har skapat.

Grattis igen på nationaldagen, Sverige. Du betyder mer för mig än du kanske anar och jag känner oro när jag för varje dag upplever att mitt älskade Sverige förlorar något av sig självt på grund av vänsterblockets hycklande politik.

Av Maryam Augustina Axelsson

Jag kan inte andas

Storbritannien höll en tyst minut för George Floyd. Våra politiker knäböjde i massor för att visa sin upprördhet över hans död. "Jag kan inte andas" blev en slogan.

George Floyd dog på andra sidan jorden. Han var inte ens brittisk. Henry Nowak "var" brittisk och hans behandling av polisen var chockerande och extremt försumlig – och det hände i Storbritannien.

Varför finns det ingen tyst minut? Det finns ingen samordnad offentlig kampanj. Det finns inget knäböjande före fotbollsmatcher.

Och vi vet alla varför.

Under sommaren under BLM sa vissa personer "Alla liv räknas". Detta behandlades som den högsta formen av rasism och alla som sa detta avbröts omedelbart. Varför? För att de ansvariga faktiskt inte tror att alla liv räknas på samma sätt.

De har skapat en raslig hierarki av offerrollen där en karriärkriminell som dog genom misshandel av polis i ett främmande land utan några bevis på rasism, som George Floyd, automatiskt helgas på grund av sin hudfärg.

Och Henry Nowak, en brittisk man, blir automatiskt avfärdad och ignorerad på grund av sin hudfärg.

Detta är den fula frukten av så kallad "antirasism", en besatthet av ras som har skapat ett tvådelat samhälle som behandlar människor olika på grund av deras hudfärg.

Detta måste få ett slut innan det blir rörigt.

Originaltexten på engelsa.

Våra äldre förtjänar bättre

“Det kommer olika män varje dag. Jag förstår inte vad de säger. Och de förstår inte mig.” - så beskrev en äldre kvinna sin situation.
De orden säger mer än många utredningar och statistikrapporter. För det här handlar inte om organisation eller administration.
Det handlar om människor.
Om äldre kvinnor och män som har byggt vårt land och som nu är beroende av andra för att klara sin vardag.
Ingen ska behöva känna oro när hemtjänsten kommer.
Ingen ska behöva känna sig otrygg i sitt eget hem.
Ingen ska behöva bli missförstådd när man är sjuk, gammal eller rädd.
Våra äldre har arbetat. Tagit ansvar. Byggt vårt samhälle. De har gjort sitt.
Nu är det vår tur.
Vår tur att visa respekt.
Vår tur att skapa trygghet.
Vår tur att säkerställa värdighet.
Därför driver vi politiska reformer för att stärka äldres trygghet, integritet och självbestämmande inom vård och omsorg.
Våra äldre förtjänar bättre❤️

De senaste dagarnas rapportering om misstänkta sexualbrott mot barn har väckt starka känslor hos många. Det är fullt förståeligt.

Samtidigt har frågan fått betydligt större utrymme i debatten än den brukar få. Det är i grunden bra. Men jag kan inte låta bli att önska att samma kraft, samma engagemang och samma upprördhet hade funnits även när frågan inte varit kopplad till en stor politisk nyhet.

För barn som utsätts för sexuella övergrepp behöver vårt engagemang varje dag. Inte bara när rubrikerna är som störst.

För egen del är min hållning densamma i dag som den var i går och som den kommer att vara i morgon.

När det gäller misstänkta sexualbrott mot barn får det aldrig finnas några dubbla måttstockar. Inte för politiker. Inte för makthavare. Inte för någon.

Sverige är en rättsstat. Misstankar ska utredas och skuld ska fastställas av domstol.

Men om misstankarna visar sig stämma ska det inte spela någon roll vilket yrke, vilken samhällsställning eller vilket parti en person tillhör. Då ska den skyldige ställas till svars.

Sexualbrott mot barn förekommer tyvärr i alla samhällsskikt. Förövare finns inte i ett särskilt parti, en särskild yrkesgrupp eller en särskild samhällsklass. De finns överallt.

Jag har aldrig gjort skillnad på vem den misstänkte är. Jag tänker inte börja nu.

Jag vet också att sexuella övergrepp mot barn kan lämna sår som följer en människa genom hela livet. Det är en av anledningarna till att jag har ägnat så många år åt att driva de här frågorna.

Min främsta tanke går därför inte till politiken, partierna eller den misstänkte. Den går till de barn som riskerar att utsättas. Jag engagerade mig inte i de här frågorna för att vinna politiska poäng.

Jag engagerade mig för att färre barn ska behöva bära med sig de sår som sexuella övergrepp lämnar efter sig.

Det kommer jag att fortsätta göra.

Av Marléne Lund Kopparklint

Naturkatastroferna har minskat

Det är mest för att skrämma oss som medierna ständigt upprepar att vädret har blivit extremt över hela vår planet. Men sant är det inte. Det visar Dr Ralph B Alexander genom många olika kartor över hur vädret har sett ut under många år. Här kan ni själva se. Och här nedan är två kartor kring översvämningar och bränder. Båda kartorna visar att dessa naturkatastrofer har minskat. Inte ökat. Men det kan ändå upplevas som katastrofalt om någon drabbas för att vi som mänsklighet har brett ut oss genom århundradena och asfalterat stora delar av vår natur. Eller som i Åre där Susabäcken har vallats in genom bebyggelse.

Turbo cancer

Den brittiske onkologen och vaccinforskaren professor Angus Dalgleish har riktat en chockerande, mycket kontroversiell anklagelse mot läkemedelsjättarna Pfizer och Moderna och kallat utvecklarna för "ren ondska" gällande sammansättningen av deras COVID-19 mRNA-vacciner.

Under en brett spriden sändning hävdade Dalgleish, grundprofessor i onkologi vid St. George’s University of London, att formlerna är blandade med ett ökänt biologiskt agens som används för att framkalla sjukdom i laboratoriemiljöer. "Pfizer-vaccinerna är alla fulla av SV40", hävdade Dalgleish med hänvisning till Simian Virus 40, ett DNA-virus som historiskt använts av forskare för att manipulera cellstrukturer.

"SV40 var vad vi på min tid satte in i möss för att få dem att växa tumörer så att vi kunde hälla kemoterapi i dem för att se om det fungerade... och vi sätter in detta i människor." Dalgleish uttryckte allvarlig professionell upprördhet och krävde absolut juridiskt ansvar för dem som ledde läkemedelsverksamheten.

Medan Dalgleishs hetsiga kommentarer snabbt har blivit virala bland förespråkare för medicinsk frihet, har globala hälsomyndigheter och ledande virala immunologer snabbt agerat för att avfärda paniken och klargjort att det fullständiga, infektiösa SV40-apviruset absolut inte finns i vaccinerna.

Traditionella medicinska experter förklarar att vaccinerna istället innehåller ett ofarligt, inaktivt DNA-fragment som kallas en "SV40-förstärkarsekvens". Detta fragment är en icke-infektiös biprodukt från tillverkningen som används för att transportera genetiskt material under produktionen och är oförmögen att generera ett levande virus eller utlösa cancer. Trots detta har Dalgleishs skarpa tillrättavisning injicerat massivt bränsle i den pågående internationella debatten om långsiktig transparens, säkerhet och tillsyn av global läkemedelstillverkning. 

 Läs originalinlägget här!

Stoppa övergreppen i hemtjänsten

Våldtäkter och sexuella övergrepp mot äldre inom vård och hemtjänst har alltid förekommit, men har historiskt sett varit ett dolt samhällsproblem. Frågan har uppmärksammats mer intensivt på senare år sedan kriminologiska kartläggningar och granskningar visat på ett stort mörkertal.

Det finns inte något exakt årtal för när dessa brott började, då de länge skett i det tysta. Det var först under 2020-talet som problemet på allvar lyftes fram i ljuset i Sverige, bland annat genom omfattande granskningar.

Äldre ska inte behöva frukta den som har i uppdrag att ta hand om dem. Ändå visar siffror att det begås minst en våldtäkt i veckan av "hemtjänstpersonal" mot äldre.

Det är ett systematiskt svek mot några av våra mest utsatta i Sverige.

Tillsätt en haverikommission som handhar och redovisar övergrepp i hemtjänsten.

- Det behövs skärpta straff för dessa övergrepp. Hemtjänstpersonal som begår våldtäkt mot äldre ska kunna dömas till livstids fängelse.

- Det behöver kartläggas den verkliga omfattningen och det verkliga mörkertalet.

- Det behövs ett nationellt svartlistningssystem så att en förövare som avskedats för övergrepp aldrig mer kan anställas inom omsorgen i en annan kommun.

Vi måste göra allt för att stoppa de fruktansvärda övergreppen i hemtjänsten.⁩

Det här borde vara den största valfrågan

Igen. Och igen. Och igen. Och igen. Hur kan inte det här vara en valfråga? Någon som har en teori?

I min värld finns inga lägre stående varelser än de som ger sig på äldre, barn och djur. De är jordens avskrap.  

Texten här under är kopierad från Expressen

Äldreomsorgen i Solna skakas av två misstänkta grova våldtäkter.

En hemtjänstman i 30-årsåldern står åtalad och utredning pågår mot en timanställd på ett äldreboende.

– Det här kommer vi att behöva fortsätta jobba med, säger omvårdnadschefen Helena Åman.

Förra året dömdes åtta män för våldtäkter och andra grova sexbrott i äldreomsorgen, visade en uppmärksammad kartläggning av Expressen. En av männen har senare frikänts av hovrätten.

Hittills i år har minst två män dömts. Nu har ytterligare två misstänkta fall uppdagats – båda i Solna.

En hemtjänstanställd man i 30-årsåldern står åtalad för grov våldtäkt mot en äldre kvinna i hennes hem i november förra året.

– Han drog ner sina kalsonger, jag såg alltihopa, det var obehagligt att se. Jag försökte dra mig undan, säger kvinnan i förhör.

Spermaträff på lakan 

Mannen ska ha våldtagit henne med fingrarna, men polisen hittade hans DNA på ett lakan hos kvinnan.

– Det finns en spermaträff på platsen, säger åklagaren Anders Hirsch.

Våldtäkten rubriceras som grov eftersom kvinnan var särskilt utsatt på grund av hög ålder och nedsatt hälsa och då mannen utnyttjat sin anställning vid hemtjänsten.

Han hade tidigare besökt kvinnan i sitt jobb på hemtjänstföretaget Adela omsorg, men ska ha begått våldtäkten när han var ledig.

– Vi ser väldigt allvarligt på de uppgifter som framkommit och det brott som personen är misstänkt för, säger Sanna Torslund, affärsområdeschef för Adela omsorg.

Tidigare knarkdömd 

Mannen är medborgare i Eritrea, och åklagaren begär att han utvisas på livstid. Han förnekar brott.

År 2022 dömdes han för grovt narkotikabrott efter att polisen hittat ett hekto kokain och tre hekto cannabis i hans lägenhet.

Han dömdes till fängelse i två år och två månader, med villkorlig frigivning hösten 2023.

Enligt Solna kommuns uppgifter ska han ha anställts vid Adela omsorg år 2019.

– Vi genomför alltid omfattande bakgrundskontroller, som innefattar flera olika delar, innan en medarbetare anställs hos oss. Men vi saknar lagstöd för att genomföra bakgrundskontroller utan samtycke under pågående anställning, säger affärsområdeschefen Sanna Torslund.

Misstänks ha våldtagit på äldreboende 

En annan man, i 60-årsåldern, häktades i april misstänkt för en grov våldtäkt på ett äldreboende i Solna. Även han förnekar brott. Åklagaren Kajsa Hultqvist har senare hävt häktningen.

– Jag tyckte inte att de åtgärder som vi vidtog stärkte misstankarna, säger hon.

Mannen är fortsatt misstänkt och förundersökningen pågår.

Han hade varit timanställd sen 1 mars.

– Han har inte varit i tjänst sedan det här kom fram, säger Helena Åman, chef för omvårdnadsförvaltningen i Solna.

Miss i referenstagningen 

Hon uppger att man tog ett belastningsregerutdrag på den tidigare ostraffade mannen, enligt rutin. Men referenstagningen fungerade inte som den skulle.

– Han lämnade två referenser, varav en angavs som chef och en som kollega. Sen visar det sig att båda anger sig själva som kolleger. Det är väl här som man borde ha gått till botten och begärt att få en chef, vilket man inte gjorde, och det är beklagligt, säger Helena Åman.

Hon konstaterar att kommunen har ett arbete framför sig.

– Dels att vi förtydligar vad man gör medarbetare emellan när man ser signaler. Men det handlar också om hur man agerar gentemot personer som har blivit utsatta. 

Här under länkar från Google 

Motverkande av sexualbrott i äldreomsorgen (Motion 2025/ ...

400 våldtäktsfall mot äldre – äldreomsorg riskmiljö

Männen som våldtar i äldrevården: "Gigantiskt mörkertal"

"Gigantiskt mörkertal!: Många äldre våldtas i hemmen

Nya siffror: Fler anmälda våldtäkter mot äldre

Eländet började med "hjärtkirurgen" 2013 som öppnade sitt hjärta för hela världen och fortsatte 2015. Det har sedan bara fortsatt utan att någon på allvar tagit i detta gigantiska svek mot våra äldre som "såg det komma" då.