Jag har fått flera inbjudningar och förfrågningar om att som läkare delta i den här aktionen för att visa solidaritet och demonstrera att svensk sjukvård och tandvård skulle stanna utan invandrare.
Initiativet är så befängt att det är svårt att nöja sig med att bara tacka nej.
Mitt svar var ungefär detta: Sverige existerade som ett välfungerande och framgångsrikt land långt innan ni eller era föräldrar satte sin fot här. Att vissa invandrargrupper har en stark kultur kring status, utbildning och akademiska titlar
– och därför producerar många extremt ambitiösa ungdomar som söker sig till prestigefyllda utbildningar – innebär inte att Sverige står och faller med dem. Inte heller blir argumentet starkare av att svenska skattemedel i vissa fall finansierar utbildningar utomlands för dem som inte kommer in på motsvarande utbildning här.
När det gäller hemtjänsten och äldreomsorgen vore det kanske rent av nyttigt om de som hotar med att lämna faktiskt gjorde verklighet av hotet. Då skulle Sverige tvingas konfrontera problemen med löner, arbetsvillkor, bemanning och organisation i stället för att låtsas att permanent tillgång till billig arbetskraft är en hållbar lösning.
Så uppskatta gärna de möjligheter Sverige har gett er. Många har genom det här landet fått utbildnings- och karriärmöjligheter som hade varit betydligt svårare att få någon annanstans. Men förväxla inte den möjligheten med att Sverige inte skulle kunna existera utan er. Jag känner invandrare som, om de inte hade flyttat till Sverige, sannolikt hade fått nöja sig med att plocka jordgubbar som ett av de bästa jobb de kunnat få. I Sverige fick de i stället möjligheten att utbilda sig till läkare och tandläkare.
Solidaritet är en sak. Självförhärligande är något helt annat. Av Hanna Tehrani
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar