Anders Lindberg,

Det är svårt att inte reagera på indignationen när du kallades “quisling”. Från dig och stora delar av den rödgröna opinionsbildningen beskrevs det som ett oacceptabelt övertramp. Men då infinner sig en självklar fråga: gäller samma måttstock även dig?
Under mer än ett decennium har du återkommande använt nazism, fascism, nyfascism, brunhöger och extremhöger som centrala referenser i din beskrivning av Sverigedemokraterna och, genom association, även av de borgerliga partier som samarbetar med dem. Historiska paralleller till 1930-talet och Hitlers maktövertagande har blivit ett återkommande inslag i dina ledare och tv-framträdanden.
Jag såg inte rödgrönas ledare eller dig gå i taket när Hanif Bali kallades kallades för brunråtta av Anne Ramberg. Då gick skribenter på Aftonbladet Kultur ut och tog henne i försvar.
Varför är det alltid ok när ni använder grovt språk och bedriver häxjakt och demoniserar men inte vice versa?
Svenska folket har fått nog av det goda hatet Anders Lindberg.
Anders Lindberg, Sverigedemokraterna är ett demokratiskt valt parti med över en miljon väljare. När partiet under åratal konsekvent kopplas samman med nazism och fascism är det svårt att hävda att det inte också påverkar synen på dem som röstar på partiet. Du har medvetet polariserat, hetsat och förvandlat politiska motståndare och väljare till moraliska avvikare, Sveriges hot och fiender.
Det är en utveckling som knappast stärker demokratin eller respekten för oliktänkande.
Minnet är kanske kort för dig Anders Lindberg men inte för oss andra.
Den 15 september 2014 publicerade du ledaren “Dags för krafttag mot nyfascismen”. Efter valet skrev du:
“I går gick nazister till anfall mot vallokaler och ett rasistiskt parti blev tredje störst i riksdagen.”
Du fortsatte:
“Att bekämpa fascismen bör bli en av den kommande mandatperiodens allra viktigaste frågor.”
Du varnade också för samarbete mellan Moderaterna och SD och skrev:
“Varje gång fascistiska partier har fått verklig makt, från 1930-talets nazister till Fremskrittspartiet i dagens Norge, har det skett genom samarbete med konservativa partier.”
Den 3 augusti 2018 publicerade du “På 30-talet hade nog Aftonbladet gillat SD”, där du kopplade SD:s historieskrivning till partiets nazistiska rötter och 1930-talets Europa.
I flera ledare mellan 2018 och 2026 beskriver du SD som en del av den europeiska extremhögern och använder återkommande begrepp som “extremhögern”, “högerextrem” och “fascism”. Du har också argumenterat för att Tidösamarbetet innebär en normalisering av extremhögern.
Den 20 juni 2026 skrev du “Vi har det värsta läget för demokrati sedan 30-talet”, där du drog paralleller mellan dagens politiska utveckling och 1930-talet och kritiserade borgerliga partier för att, enligt dig, inte längre hålla tillräckligt avstånd till extremhögern.
Du förminskar och vanhedrar både de som fallit offer liksom mina far och-morföräldrar som kämpade mot nazister i Andra världskriget varje gång du drar dessa skamlösa paralleller men inte för att du brinner för alla människors lika värde utan för att i Aftonbladets värld handlar det om makt före folket.
Den 26 juli 2026 publicerade du “SD:s vitbok blir allt annat än vit”, där du skrev att Sverigedemokraterna bildades ur efterkrigstidens övervintrade fascistiska och nazistiska rörelser och avslutade med frågan:
“Så exakt vad är det hos Jimmie Åkessons parti som har fått alla dessa nazister, fascister, rättshaverister och konspirationsteoretiker att söka sig just dit?”
I Agenda, Aktuellt och andra tv-debatter har du återkommande argumenterat för att SD ska förstås som en del av den europeiska extremhögern och att borgerliga partier tar en demokratisk risk genom att ge partiet inflytande.
Samtidigt domineras din opinionsjournalistik tydligt av kritik mot högerextremism och Sverigedemokraterna. Islamism och vänsterextremism har fått betydligt mindre utrymme om inget alls.
Anders Lindberg. Du skrev att islamistiska terrorister är också människor.
Tycker du att Breivik är också en människa? Om så varför skrev du aldrig en romantiserande snyftartikel om honom?
Med din journalistik visar du snarare att det är skillnad på extremism och extremism liksom dess offer i din värld.
Ander Lindberg, samma principer måste gälla åt andra hållet. Den som under många år normaliserat de mest laddade historiska jämförelserna i svensk politik kan knappast hävda att debattklimatet havererar den dag ett hårt epitet riktas mot honom själv.
Det handlar inte om att försvara ett hårt tonläge. Det handlar om konsekvens.
Samma måttstock måste gälla för alla.
Du är inget offer och du representerar inte demokrati eller Sverige med dina dubbla måttstockar och polariserande journalistik som har splittrat Sverige och bidragit till enormt hat.
Din journalistik har länge drivits av en polariserande, förljugen och destruktiv propagandamaskin.
Den representerar inte demokratiska värderingar eller svenska folket.
Av Bianca Muratagic