Det är det S är rädda för

Socialdemokraterna är sedan länge ett visset politiskt parti!

Det har aldrig handlat om ideologi. Inte om ”tonen”. Och inte heller om sakpolitik.

Socialdemokraternas beröringsskräck inför SD handlar om rädslan att bli av med makt och pengar – och att bli avslöjade.

S samtalar med alla. Utom oss. Samtidigt har de inga problem med Vänsterpartiet, som de senaste veckorna visat allt från terrorromantik till ren antisemitism.

Under decennier har S byggt ett affärsimperium. Lotteriet som lurade förvirrade äldre på pengar – undantaget från skatt, med dold avsändare. Bommersvik, där S-styrda kommuner och regioner köper konferenser och hotellnätter av det egna partiets bolag. För skattemedel.

Nationalekonomen Lars Jonung beskriver det som systematisk favorisering av S-nära företag via lagstiftning, stöd och kommunal makt. I andra länder skulle det kallas politisk korruption.

Sedan tjänstemannauppropet 2018. LO som pumpar in miljoner till S och utesluter medlemmar som sympatiserar med SD. En av Sveriges största tidningars ledarsida, där chefredaktören utses av LO och texterna följer S partibok slaviskt – utan replikrätt.

Inget annat parti i Sverige eller Europa har den här typen av strukturer.

Därför är vi ett existentiellt hot. Utan gräddfilerna, de planterade tjänstemännen och de orättvisa förmånerna faller maktkoncentrationen som ett korthus.

Vi vill ha en oberoende utredning av S affärskomplex. Inte för att stoppa något parti – utan för att alla ska behandlas lika.

Det är det S är rädda för.

Läs hela debattartikeln av Mattias Bäckström Johansson.

Fängsla och utvisa Amir Shukair Ali

Amir Shukair Ali arbetade som behandlingsassistent på ett statligt SiS-hem. Där utsatte han en 14-årig flicka för grova sexuella övergrepp. Övergreppen skedde bland annat under en skogspromenad, i en bil under en utflykt och när flickan hölls avskild från de andra ungdomarna. Domstolen fastslår att Shukair var väl medveten om flickans ålder.

Efter att Shukair hade gripits hittades två av hans mobiltelefoner gömda i ett låst skåp på en arbetsplats. Telefonerna hade lindats in kraftigt i metallfolie och en handduk. I en av dem hittade polisen över 200 avklädda bilder på flickan samt pornografiska filmer med Shukair och flickan. Shukairs kusin och dåvarande arbetsgivare dömdes för skyddande av brottsling för att ha hjälpt till att gömma telefonerna.

Shukair dömdes av Göteborgs tingsrätt för våldtäkt mot barn och barnpornografibrott till sex års fängelse och ska betala 530 000 kronor i skadestånd till flickan. Han frias däremot från åtalet om grov våldtäkt vad gäller de sexuella handlingar som ägde rum efter flickans 15-årsdag. Tingsrätten ansåg det inte styrkt att flickan deltagit i handlingarna mot sin vilja.

Genom att utnyttja sin maktposition i egenskap av rollen som behandlingsassistent har Shukair manipulerat en flicka som befinner sig i en utsatt position. I fråga om SiS-hemmen anser Sverigedemokraterna att samma sak ska gälla som för hemtjänsten och äldrevården: dessa institutioner där samhällets mest sårbara individer ska tas hand om får aldrig bli ett integrationsprojekt för missanpassade individer från kulturer långt bort från vår egen.

Shukair är född i Irak, men eftersom han har fått svenskt medborgarskap kan han i dagsläget inte utvisas. Vi anser inte att Amir Shukair Ali har något att göra i vårt land.

Sverigedemokraterna är det parti som driver på för att personer som Amir och hans klan ska kunna utvisas. Våra unga som placeras i statens vård måste kunna lita på de vuxna som ansvarar för deras trygghet.

Av Charlie Weimers MEP

Självförhärligande är något helt annat.

Jag läste ett fantastiskt bra inlägg av Hanna Tehrani på Facebook.

Jag har fått flera inbjudningar och förfrågningar om att som läkare delta i den här aktionen för att visa solidaritet och demonstrera att svensk sjukvård och tandvård skulle stanna utan invandrare.

Initiativet är så befängt att det är svårt att nöja sig med att bara tacka nej.

Mitt svar var ungefär detta: Sverige existerade som ett välfungerande och framgångsrikt land långt innan ni eller era föräldrar satte sin fot här. Att vissa invandrargrupper har en stark kultur kring status, utbildning och akademiska titlar
– och därför producerar många extremt ambitiösa ungdomar som söker sig till prestigefyllda utbildningar – innebär inte att Sverige står och faller med dem. Inte heller blir argumentet starkare av att svenska skattemedel i vissa fall finansierar utbildningar utomlands för dem som inte kommer in på motsvarande utbildning här.

När det gäller hemtjänsten och äldreomsorgen vore det kanske rent av nyttigt om de som hotar med att lämna faktiskt gjorde verklighet av hotet. Då skulle Sverige tvingas konfrontera problemen med löner, arbetsvillkor, bemanning och organisation i stället för att låtsas att permanent tillgång till billig arbetskraft är en hållbar lösning.

Så uppskatta gärna de möjligheter Sverige har gett er. Många har genom det här landet fått utbildnings- och karriärmöjligheter som hade varit betydligt svårare att få någon annanstans. Men förväxla inte den möjligheten med att Sverige inte skulle kunna existera utan er. Jag känner invandrare som, om de inte hade flyttat till Sverige, sannolikt hade fått nöja sig med att plocka jordgubbar som ett av de bästa jobb de kunnat få. I Sverige fick de i stället möjligheten att utbilda sig till läkare och tandläkare.

Solidaritet är en sak. Självförhärligande är något helt annat. Av Hanna Tehrani

Lite lön för mödan

Låt mig vara din grindvakt 🇸🇪

Är det verkligen, konsekvensens röst, som är hotet och det fientliga?
-är det fientligt att ifrågasätta dåliga politiska beslut?
-är det fientligt att larma om att Sverige är på väg i fel riktning?
-är det fientligt att säga att vi behöver tänka om och göra på ett annat sätt?
-är det fientligt att värna om och vara rädd om sitt folk och sitt land?

Nej såklart inte.

Det handlar om kärlek. Kärlek och omtanke till det som fostrat oss, som givit oss en gemenskap, som givit oss en tillhörighet. En borg. Vårt land.

Allt annat vore konstigt.

Sverige är ett fantastiskt land som fått sina törnar de senaste decennierna.

Det svenska folket är fostrat till att vara ett tolerant, generöst, nyfiket folkslag som är välkomnande och vänligt sinnade. Vi är fostrade så sedan generationer tillbaka.

Vi gör inte anspråk på mer än vad man har rätt till. Vi är också lite sådär lagom i alla sammanhang. Vi är tacksamma för det lilla, godtrogna och ödmjuka.

Under de senaste decennierna har folket prövats av politiken. En mängd dåliga och direkt skadliga beslut har tagits utan att beslutsfattare har förstått dess konsekvenser.

Dessa beslut har påverkat samhället i grunden, tilliten till vårt land och vår struktur.

Allt har satts ur spel, och nu har svensken vaknat.

Ni vet likt väl som jag att det primärt handlar om en fullständigt oreglerad och okontrollerad invandring av människor från olika delar av världen.

En förhållandevis stor grupp av dessa har kommit med en helt annan fostran och kultur, som inte alls liknar vår, och i vissa delar är och har varit en direkt motpol till vårt leverne. Det har skapat slitningar i vårt land.

När vi kritiserar migrationen så handlar det inte om kritik av den enskilda människan utan kritik till politiken som låtit detta ske och som varit förskräckligt naiva och ansvarslösa, och som tappat kontrollen fullständigt.

Vårt land var inte redo eller kapabelt att hantera den typ av volymer, vilket har varit jättetydligt.

Alla de lagändringar vi nu gör handlar om att ställa saker tillrätta. Att få Sverige på rätt väg igen. Att återskapa tillit, ett fungerande rättsystem och välfärdssystem.

Att ena landet, bestående av folk och medborgare som vill vara en del av vår gemenskap. Som värdesätter vårt land, vår kultur och som är beredd att jobba för det.

Parallellt med det arbetet ser vi till att göra det lite billigare, lite roligare och lite enklare att leva och bo. Lite lön för mödan till dig som anstränger dig.

Det kan bara vara gott och av godo.

Jag är stolt över att vara en del i det arbetet.

Av Linda Lindberg

Vi gör Sverige till Sverige igen!

Om att svara med samma mynt

Vi sverigedemokrater är vana att bli påhoppade, vana att kallas och jämföras med nazister, fascister och Hitler (ibland till och med ”värre än Hitler”). Vi har kallats landsförrädare, medlöpare och quislingar (vilket är samma sak) och jämförts med löss, ohyra, råttor och olika sorters skadeinsekter som ska rensas bort med gift. Och så vidare. Jag kan dock inte minnas att reaktionerna på detta har varit speciellt skarpa eller att media mer eller mindre unisont gått upp i stabsläge när detta har hänt. Man har helt enkelt ryckt på axlarna och tittat åt ett annat håll.

Bild: Skogstrast

Men när jag/vi väljer att ge igen med samma mynt och rentav svara med ord som andra tidigare använt om oss, då djävlar. Det är tydligt att vi helt enkelt förväntas spela efter ett annat regelverk. Även en del på högersidan verkar dela den uppfattningen. Som sverigedemokrat förväntas man helt enkelt finna sig i att ständigt bli smutskastad, brunsmetad och pissad på. Om vi klagar anklagas vi för att ta på oss offerkoftan. Om vi ger igen är det vi som hamnar på den anklagades bänk. Hur vi än gör blir det fel. Det förväntas att vi ska hålla truten. När den socialistiska överheten slår ska man finna sig i att bli slagen.

Att vänstersidan beter sig på det här viset kan jag dock leva med. Jag bryr mig helt enkelt inte. Det är så de fungerar. Att vara översittare ligger djupt inbäddat i deras socialistiska DNA. Däremot har jag svårt för hyckleriet, de ständiga krokodiltårarna när vi väljer att svara med samma mynt. Än svårare har jag för den falskhet som genomsyrar stora delar av media, vilka endast verkar reagera när vi väljer att ge igen. Det är bara att beklaga. Men jag kommer inte att vara tyst och jag kommer att fortsatt välja att kalla en spade för en spade.

Av Richard Jomshof

Samma måttstock måste gälla för alla

Anders Lindberg,

Det är svårt att inte reagera på indignationen när du kallades “quisling”. Från dig och stora delar av den rödgröna opinionsbildningen beskrevs det som ett oacceptabelt övertramp. Men då infinner sig en självklar fråga: gäller samma måttstock även dig?

Under mer än ett decennium har du återkommande använt nazism, fascism, nyfascism, brunhöger och extremhöger som centrala referenser i din beskrivning av Sverigedemokraterna och, genom association, även av de borgerliga partier som samarbetar med dem. Historiska paralleller till 1930-talet och Hitlers maktövertagande har blivit ett återkommande inslag i dina ledare och tv-framträdanden.

Jag såg inte rödgrönas ledare eller dig gå i taket när Hanif Bali kallades kallades för brunråtta av Anne Ramberg. Då gick skribenter på Aftonbladet Kultur ut och tog henne i försvar.

Varför är det alltid ok när ni använder grovt språk och bedriver häxjakt och demoniserar men inte vice versa?

Svenska folket har fått nog av det goda hatet Anders Lindberg.

Anders Lindberg, Sverigedemokraterna är ett demokratiskt valt parti med över en miljon väljare. När partiet under åratal konsekvent kopplas samman med nazism och fascism är det svårt att hävda att det inte också påverkar synen på dem som röstar på partiet. Du har medvetet polariserat, hetsat och förvandlat politiska motståndare och väljare till moraliska avvikare, Sveriges hot och fiender.

Det är en utveckling som knappast stärker demokratin eller respekten för oliktänkande.

Minnet är kanske kort för dig Anders Lindberg men inte för oss andra.

Den 15 september 2014 publicerade du ledaren “Dags för krafttag mot nyfascismen”. Efter valet skrev du:

“I går gick nazister till anfall mot vallokaler och ett rasistiskt parti blev tredje störst i riksdagen.”

Du fortsatte:

“Att bekämpa fascismen bör bli en av den kommande mandatperiodens allra viktigaste frågor.”

Du varnade också för samarbete mellan Moderaterna och SD och skrev:

“Varje gång fascistiska partier har fått verklig makt, från 1930-talets nazister till Fremskrittspartiet i dagens Norge, har det skett genom samarbete med konservativa partier.”

Den 3 augusti 2018 publicerade du “På 30-talet hade nog Aftonbladet gillat SD”, där du kopplade SD:s historieskrivning till partiets nazistiska rötter och 1930-talets Europa.

I flera ledare mellan 2018 och 2026 beskriver du SD som en del av den europeiska extremhögern och använder återkommande begrepp som “extremhögern”, “högerextrem” och “fascism”. Du har också argumenterat för att Tidösamarbetet innebär en normalisering av extremhögern.

Den 20 juni 2026 skrev du “Vi har det värsta läget för demokrati sedan 30-talet”, där du drog paralleller mellan dagens politiska utveckling och 1930-talet och kritiserade borgerliga partier för att, enligt dig, inte längre hålla tillräckligt avstånd till extremhögern.

Du förminskar och vanhedrar både de som fallit offer liksom mina far och-morföräldrar som kämpade mot nazister i Andra världskriget varje gång du drar dessa skamlösa paralleller men inte för att du brinner för alla människors lika värde utan för att i Aftonbladets värld handlar det om makt före folket.

Den 26 juli 2026 publicerade du “SD:s vitbok blir allt annat än vit”, där du skrev att Sverigedemokraterna bildades ur efterkrigstidens övervintrade fascistiska och nazistiska rörelser och avslutade med frågan:

“Så exakt vad är det hos Jimmie Åkessons parti som har fått alla dessa nazister, fascister, rättshaverister och konspirationsteoretiker att söka sig just dit?”

I Agenda, Aktuellt och andra tv-debatter har du återkommande argumenterat för att SD ska förstås som en del av den europeiska extremhögern och att borgerliga partier tar en demokratisk risk genom att ge partiet inflytande.

Samtidigt domineras din opinionsjournalistik tydligt av kritik mot högerextremism och Sverigedemokraterna. Islamism och vänsterextremism har fått betydligt mindre utrymme om inget alls. Anders Lindberg. Du skrev att islamistiska terrorister är också människor. Tycker du att Breivik är också en människa? Om så varför skrev du aldrig en romantiserande snyftartikel om honom? Med din journalistik visar du snarare att det är skillnad på extremism och extremism liksom dess offer i din värld.

Ander Lindberg, samma principer måste gälla åt andra hållet. Den som under många år normaliserat de mest laddade historiska jämförelserna i svensk politik kan knappast hävda att debattklimatet havererar den dag ett hårt epitet riktas mot honom själv.

Det handlar inte om att försvara ett hårt tonläge. Det handlar om konsekvens.
Samma måttstock måste gälla för alla.

Du är inget offer och du representerar inte demokrati eller Sverige med dina dubbla måttstockar och polariserande journalistik som har splittrat Sverige och bidragit till enormt hat.

Din journalistik har länge drivits av en polariserande, förljugen och destruktiv propagandamaskin.
Den representerar inte demokratiska värderingar eller svenska folket.

Av Bianca Muratagic

Man ska kunna känna stolthet över sitt land

Jag har länge känt en växande oro över den utveckling Sverige har gått igenom.

För mig är Sverige mer än en plats på kartan. Det är vårt språk, vår historia, våra traditioner, våra värderingar och den gemenskap som generationer har byggt upp.

Ett land måste få värna det som gör det unikt. Det måste finnas en gräns mellan att hjälpa andra och att offra det egna samhället.

Jag anser att Sverige under lång tid har fört en invandringspolitik som varit alldeles för omfattande och för snabb. Förändringarna har skett i en takt som samhället inte klarat av.

När människor från många olika och ofta mycket avlägsna kulturer kommer hit på kort tid uppstår stora problem med integration, trygghet och sammanhållning.

Det är inte främlingsfientlighet att konstatera det. Det är verklighet.

Jag tycker att Sverige måste sätta sina egna medborgare och sitt eget lands framtid först. De som byggt landet, arbetat, betalat skatt och burit välfärden ska inte känna att de ställs åt sidan.

Deras trygghet, deras kultur och deras barns framtid måste prioriteras. Vi behöver ingen mer massinvandring.

Sverige är fullt. Fokus måste ligga på återvandring och på att de som redan är här anpassar sig fullt ut.

Den som får möjligheten att leva i Sverige ska respektera våra lagar, våra värderingar och vårt sätt att leva.

Den som begår grova brott har förverkat den möjligheten och ska mötas av tydliga konsekvenser, inklusive utvisning. Ett samhälle som inte skyddar sina laglydiga invånare förlorar förtroendet.

Min önskan är ett Sverige där människor känner trygghet när de går hem på kvällen, där gemenskapen är stark och där framtida generationer kan känna stolthet över sitt land i stället för att se det förändras bortom igenkänning.

Av Flux Alert