Vi sverigedemokrater är vana att bli påhoppade, vana att kallas och jämföras med nazister, fascister och Hitler (ibland till och med ”värre än Hitler”). Vi har kallats landsförrädare, medlöpare och quislingar (vilket är samma sak) och jämförts med löss, ohyra, råttor och olika sorters skadeinsekter som ska rensas bort med gift. Och så vidare. Jag kan dock inte minnas att reaktionerna på detta har varit speciellt skarpa eller att media mer eller mindre unisont gått upp i stabsläge när detta har hänt. Man har helt enkelt ryckt på axlarna och tittat åt ett annat håll.
Bild: Skogstrast
Men när jag/vi väljer att ge igen med samma mynt och rentav svara med ord som andra tidigare använt om oss, då djävlar. Det är tydligt att vi helt enkelt förväntas spela efter ett annat regelverk. Även en del på högersidan verkar dela den uppfattningen. Som sverigedemokrat förväntas man helt enkelt finna sig i att ständigt bli smutskastad, brunsmetad och pissad på. Om vi klagar anklagas vi för att ta på oss offerkoftan. Om vi ger igen är det vi som hamnar på den anklagades bänk. Hur vi än gör blir det fel. Det förväntas att vi ska hålla truten. När den socialistiska överheten slår ska man finna sig i att bli slagen.
Att vänstersidan beter sig på det här viset kan jag dock leva med. Jag bryr mig helt enkelt inte. Det är så de fungerar. Att vara översittare ligger djupt inbäddat i deras socialistiska DNA. Däremot har jag svårt för hyckleriet, de ständiga krokodiltårarna när vi väljer att svara med samma mynt. Än svårare har jag för den falskhet som genomsyrar stora delar av media, vilka endast verkar reagera när vi väljer att ge igen. Det är bara att beklaga. Men jag kommer inte att vara tyst och jag kommer att fortsatt välja att kalla en spade för en spade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar