När Hamas "reste sig" och slaktade judar kallades det hjältemod, motstånd och nödvändig hämnd. Mycket av övergreppen livesändes. Klippen spreds, kommenterades och i vissa kretsar på vänsterkanten nästan konsumerades som politisk bekräftelse.
Men när filmen *Citizen Vigilante* dök upp blev plötsligt våld på bild ett allvarligt samhällsproblem. Då blev fiktion farlig. Då skulle unga män påverkas. Då skulle estetiserat våld tas på största allvar.
Det är den dubbelmoralen som är så svår att ta på allvar. Verkliga mord, våldtäkter och kidnappningar kunde relativiseras som ”motstånd”. Men en ful och brutal film om privat rättskipning får samma människor att upptäcka moralpaniken.
Antingen är våld som underhållning farligt, särskilt när det riktas till unga män som redan lever nära hat, alienation och radikalisering. Eller så är det inte det. Men man kan inte blunda när judar slaktas på riktigt och sedan slå larm när någon gör film av den vrede som växer fram ur ett samhälle där staten tappat kontrollen.
Det är inte filmen som skapade desperationen. Filmen är ett symptom på den verklighet som naiva samhällsingenjörer länge vägrat se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar