Jag får tydligen ta detta en gång till, eftersom det verkar vara svårt för ganska många att förstå.
Det finns människor som vill debattera Israel med mig. Det finns människor som vill debattera Iran med mig. Det har jag inga problem med. Jag debatterar gärna svåra och obekväma frågor. Men då finns det ett grundkrav: man måste befinna sig i verkligheten Man måste kunna förhålla sig till fakta, till dokumenterade händelser och till vad rörelser, regimer och ideologier faktiskt säger, gör och står för. Det går inte att ha en meningsfull diskussion med människor som redan från början har ersatt verkligheten med konspirationer, slagord och en politisk fantasi där terrorrörelser framställs som demokratiska alternativ.
Det är där många av dem som söker debatt med mig hamnar. De talar om Hamas som om det vore ett legitimt alternativ till västerländsk frihet. De beskriver den iranska regimen som om den vore ett uttryck för motstånd snarare än en brutal teokrati. De lyfter fram terrorrörelser som om de vore jämförbara med vanliga politiska partier i en demokrati. Men så fungerar inte världen.
Hamas är inte ett alternativ till demokrati. Den iranska regimen är inte ett alternativ till frihet. Nazism, kommunism och islamistisk terrorism kan inte likställas med politiska rörelser som, hur mycket man än ogillar dem, verkar inom en demokratisk och västerländsk frihetsgrund. Man kan kritisera väst. Man kan kritisera Israel. Man kan kritisera Sverige. Det är inte problemet. Problemet uppstår när all kritik, alla fakta och varje invändning till slut pressas in i samma gamla världsbild: att judarna styr världen, att allt är propaganda, att terrorister egentligen är hjältar och att alla som säger emot är köpta eller styrda av dunkla krafter.
Då är det inte längre debatt. Då är det sekterism.
Jag tänker inte låtsas som att sådana samtal är seriösa. De ger mig ingenting, och de förändrar inte heller människor som redan har bestämt sig för att verkligheten bara gäller när den bekräftar deras egen ideologi. Min utgångspunkt är enkel: frihet mot ofrihet. Demokrati mot diktatur. Människors rätt att leva utan religiöst tvång, politiskt förtryck och statligt våld. Vill man debattera det på riktigt, med fakta, hederlighet och verklighetskontakt, då går det utmärkt. Men jag tänker inte sätta mig och diskutera världen med människor vars sista argument alltid landar i en judisk konspiration.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar