FN bör anta en konvention för äldre

Jag följer Sveriges pensionärsorganisationer noga och ser med glädje att någon eller några är mindre hårt partibundna. SPF Senioren verkar vara mer fristående än andra hårt partibundna organisationer såsom PRO.

I senaste numret av Senioren berättas om att SPF är på tåspetsarna när det gäller att tillvarata pensionärernas rättigheter. Jag har därför kopierat hela reportaget här:

FN bör anta en konvention för äldre. Europas samlade seniororganisationer ställde sig bakom uppmaningen på sitt årsmöte i Bryssel i veckan.

Över hundra europeiska äldreorganisationer, bland dem SPF Seniorerna, PRO och SKPF, samverkar under namnet AGE med säte i Bryssel.

Paraplyorganisationen, som representerar omkring 40 miljoner seniorer i Europa, beslutade på sitt årsmöte i torsdags (17/11) att anta en vision om hur de mänskliga rättigheterna bättre ska omfatta också världens äldre medborgare.

– En sådan äldrekonvention skulle ge större tyngd åt våra krav på att äldre faktiskt är lika mycket värda som alla andra, säger Marjan Sedmak, president för AGE till Senioren.

– En konvention skulle också ge större allmän uppmärksamhet åt de strukturella och kulturella barriärer som hindrar äldre från att åtnjuta sina rättigheter fullt ut.

Sju principer
AGE tog på sitt årsmöte beslut om huvuddragen i ett sju-punktsprogram för att förstärka äldres tillgång till de mänskliga rättigheterna.

I den punkt som ställer krav på en äldrekonvention står att en sådan också skulle öka äldres egen medvetenhet om vilka grundläggande rättigheter de faktiskt har.

– Tyngden i en FN-konvention skulle också stärka seniorer som rättighetsbärare och stödja dem i att kämpa mot stereotyper och fördomar, säger Marjan Sedmak.

Röstade för
SPF Seniorerna representerar nationen Sverige i AGE som organiserar representanter för samtliga EU-länder.

På plats i Bryssel var SPF Seniorernas samhällspolitiske chef Martin Engman som denna gång ersatte SPF Seniorernas ordförande Christina Rogestam.

– SPF Seniorerna står bakom kravet på en äldrekonvention, säger Martin Engman. Den skulle förtydliga seniorers mänskliga rättigheter och öka medvetenheten om dem.

Jan Arleij
jan.arleij@senioren.se

Länk till reportaget här >>>

Ett av många livsöden

Idag var jag uppe hos min pappa i hans lilla lägenhet i en mellanstor svensk kommun. Jag var där och lämnade av sju portioner färdiglagad fryst mat och lite bröd, kaffebröd och pålägg och lite gott och frukt så han klarar sig en vecka.

Detta får jag göra varje vecka för att hans pension inte räcker nu på vintern när elen går upp.

Min pappa är född på 20-talet och har fyllt 95 år. Han har arbetat i metallindustrin sen han var 17 år, i tre år innan dess var han springpojke. Han arbetade heltid som industriarbetare hela sitt yrkesverksamma liv.
Han gjorde beredskap under kriget från 42 till 45, den tid han inte låg inne jobbade han långskift i industrin med 12 timmar i stöten. Varannan vecka arbetade natt.
Han har idag en tvårumslägenhet utan några märkvärdigheter, det är allt han äger. Han har fått säga upp dagstidning, kabel-tv med de enda sportkanalerna han gillade och det går ändå inte runt utan att jag handlar och betalar maten åt honom.
Sextio yrkesverksamma år i exportindustrin och pengarna räcker inte till en dagstidning och en kaka Marabou.
Varför ger vi inte bara upp? Sveriges förtroendevalda hatar oss vanliga svenskar i allmänhet och våra gamla som slitit i hela sitt liv i synnerhet.
De gamla är bara en belastning för statsapparaten. Hur fan kan min gamla pappa bara orka leva vidare i detta land som han själv varit med att bygga upp när han bara får ett hånflin tillbaka i pension.
Jag skulle kunna fortsätta att skriva i evighet men det tjänar inget till. Sverige hatar min pappa och hans olycksbröder och systrar som levt alldeles för länge och bara kostat pengar.
Mats Owe Peetersson

Mitt lilla pensionärsuppror

Jag söker rättvisa och rättvis behandling av människor som har gett sina kroppar för Sverige. Det gäller alla människor oavsett klasstillhörighet och annat. Många lever i fullständig misär och stort armod, idag år 2016.
Vilket politiskt parti vågar föra pensionärernas talan idag? Vilken politiker vågar idag sticka ut hakan för två miljoner pensionärer – nära en tredjedel av ”valmanskåren”? Tyvärr hittar jag inget sådant parti, eller ens någon sådan politiker idag.
Jag läser om Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI). Var finns SPI i debatterna? Var på barrikaderna ser vi SPI. SPI ska ju anses vara ett pensionärsparti, men SPI:s trummor och trumpeter är dödstysta.
Jag trodde i min enfald att kommunala och regionala pensionärsråd skulle vara en plats där pensionärer och äldre kunde göra sin röst hörd, men inte ens där händer det något. Det är ganska naturligt egentligen, eftersom de sittande i dessa råd är politiker och tillvaratar vad på dessa ankommer.
Även pensionärsorganisationerna verkar ha tappat fotfästet. PRO säger följande; GysingeAkademin är avstampet för ett mer aktivt arbete med integrationsfrågor. Nu arbetas ett studiematerial fram som ska leda till diskussion och verksamhet i landet.
Jag undrar lite försynt, när avstampet för ett mer aktivt arbete med pensionärsfrågor skall starta, PRO? Aktiviteterna var försumbara före och under valet 2014. Även här är förklaringen enkel. De flesta ledamöterna i PRO:s kader är aktiva politiker.
Utan att vara alltför negativ och förhäva mig alltför mästerligt, tror jag tyvärr att valet 2018 blir en spegelbild av 2014 års val. Pensionärsfrågorna hamnar i politikens och politikernas kölvatten. Vem tjänar då mest på detta? Grunna gärna på det ett tag.
Om ni ursäktar mina små funderingar, tänker jag som så här. Även små gnistor kan åstadkomma stora bränder. Detta inlägg får då ses som en av många små gnistor. Sent ska syndarna vakna. Jag, har vaknat nu. När ska resten av Sverige vakna?

Mitt inlägg här hamnade på Hallandspsotens insädarsida. Tack för det HP.

Vad ska jag äta och vad ska jag låta bli att äta

Jag läser hyllmeter om vad jag som äldre person ska äta? Jag läser hyllmeter om LCHF kontra andra "dieter".

Nu läser jag på Kostdoktorn.se att jag inte ska äta så mycket proteiner. Naturligtvis blir jag då aningen vankelmodig.

Vid något tillfälle läste jag om vad personer med min blodgrupp skulle äta. Det gick stick i stäv med vad jag mår bäst av. För jag mår bäst när jag äter köttprodukter, men jag mår oftast dåligt av kolhydratprodukter såsom kakor, tårta och vitt bröd.

Hur som helst så mår jag bäst när jag äter kött, fisk och fågel tillsammans med olika sorters råa eller tillagade grönsaker. Jag tänker då fortsätta med det, oavsett alla olika konstiga kost-moden och kost-råd.

Läs här vad Kostdoktorn skriver på sin sida om proteiner >>>

Läs om "etablissemangets" oerhörda rädsla för sanningen >>> 

Den ultimata orsaken till viktökning – den outtalade anklagelsen.

Läkare måste skaffa sig kunskap om hälsosam kost och livsstil.

Hälsoexperter kräver att läkare ska lära sig om kost.

Läkemedlens dolda kostnader – Jackie Eberstein

Ät enligt kroppens cykler

Att äta efter kroppens cykler verkar vara ett bra sätt för min kropp att fungera. Det är inte alltid som jag ger kroppen möjlighet till detta levnadssätt. Dagliga aktiviteter sätter käppar i livshjulet.

Men jag har kommit på ett för Min kropp fungerande system. Under ganska lång tid har jag haft ett lätt illamående under någon halvtimme efter att jag har svalt Glivec. Så läste jag ett inlägg på någon sight och förstod att det handlar bara om att starta dagen på ett mjukt sätt enligt följande:

Uppvakning ca 07.
Ät en frukt eller grönsak tillsammans med någon varm vätska någon timme efter uppvaknandet.
Ät en större måltid mitt på dagen, ca 12.
Ät ett mellanmål i form av frukt och eller grönsaker på eftermiddagen.
Ät en lättare måltid ca 19 med kött och grönsaker.
Absolut skall inga kolhydrater tas in här.
Sänggående bör ske ca 23.

Nu arbetar kroppen med de intagna födoämnena under natten.
Efter uppvaknandet vill kroppen göra sig av med gårdagens rester.
Då skall man undvika att äta någon större mängd födoämnen.

Så fungerar kroppen dag efter dag, hela livet.

Numera har jag inget illamående, vilket höjer min livskvalitet rejält. Om detta är speciellt vetenskapligt vet jag ej, men det fungerar för mig och räcker både länge och väl.

Mobbning måste kriminaliseras

Mobbning sätter djupa sår, många blir märkta för livet. Det höjs hela tiden röster för att skydda de som utsätts för mobbning på jobbet, men även på andra ställen i vårt samhälle. Naturligtvis förekommer det även mobbning i skolor och på äldreboenden. Tyvärr är de höjda och ofta politiska rösterna bara fagra tal, för inget händer.

En stark grogrund för mobbning är enligt Arbetsmiljöverket hård konkurrens på arbetsplatserna.

En stark grogrund för mobbning är när ungdomar och äldre människor från olika samhällsklasser har svårt att föra sin talan.

Vanligt är då att mobbaren, chefen, läraren, eleven eller vårdaren, sucsessivt maler ner den mobbades självkänsla.

 

Någon säger: "Han motarbetade alla förslag jag kom med".

Någon annan säger: "Chefen utplånade min arbetsglädje"

Någon tredje säger: "Jag kände mig fruktansvärt ensam".

"Mobbning är ett starkt ord för många. Kanske förstår inte de som mobbar att det verkligen handlar om mobbning. De kanske till exempel säger att det bara är ett bråk. Men i ett bråk är man liksom mer jämnstarka och ungefär lika taskiga mot varandra.".

Mobbning kan också vara när en i gruppen känner att han/hon, finner sig vara underlägsen på grund av att den mobbade har utvecklats i en snabbare takt än den som mobbar. Det kan även gälla chefen och verkar vara en vanlig orsak till att chefen mobbar en anställd. Han/hon känner sig underlägsen den anställde.

Du kan läsa mer här här >>>

och här >>>

och här >>>

 

och här >>>

 

och här >>> Detta är skolverkets sida. Troligtvis var den dåvarande och mycket intressanta informationen inte Politiskt Korrekt (PK) i dagens "mångkulturella samhällsklimat". Skammen vilar över det ovärdiga och overksamma så kallade skolverket.

 

Fler svenskar lever i absolut fattigdom

Det finns en utbredd, osynlig och växande fattigdom i Sverige. Det handlar om en fattigdom som inte enbart är relativ, det vill säga i förhållande till det omgivande samhället. Majoriteten av dem som söker hjälp har svenskt personnummer, skriver Lotta Säfström, ordförande Sveriges Stadsmissioner.

 

Socialtjänsten hänvisar människor till Stadsmissionen, även när det kommer till sådant som är det offentligas ansvar.

 

Antalet människor i Sverige som lever i djup fattigdom ökar. Systemen till vilka medborgarna sätter sin tilltro krackelerar. Sveriges Stadsmissioners kartläggning av fattigdomsutvecklingen i Sverige, ”Stadens fattiga”, visar att majoriteten av de människor som söker sig till våra organisationer har ett svenskt personnummer och därmed laglig rätt till stöd från det allmänna. Ändå tvingas de be Stadsmissionen om hjälp med en kasse mat eller en varm jacka. Så illa är situationen för många av dem som länge varit beroende av ekonomiskt bistånd eller som fallit mellan stolarna i det land som har världens mest utvecklade välfärdssystem.

------------

I dag, den 17 oktober, på Internationella Fattigdomsdagen, diskuterar vi resultatet av vår kartläggning med Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Vi behöver en öppen reflektion kring fattigdomen i Sverige. Och vi behöver en minister som på ett modigt och banbrytande sätt vågar sätta fokus på de allra fattigaste.

 

Läs hela detta förskräckande reportage >>>

 

Äldre skickas runt i vården när helhetssyn saknas

Vården och omsorgen är två av samhällets viktigaste nyckelfunktioner och behöver möta medborgarnas behov på bästa sätt, med högsta möjliga kunskapsnivå.

Foto: Tomas Oneborg

Samtidigt måste förstås resurserna användas klokt. Sverige har utvecklat en säker och välfunge­rande akutsjukvård, som kommit att rankas som en av världens bästa, med goda resultat inom till exempel hjärt- och cancersjukvården.

Samma sak gäller den ökade tillgängligheten. Både vården och omsorgen arbetar mer kundorienterat och vi kan i allt större utsträckning välja fritt bland vårdcentraler, specialistsjukhus, hemtjänstföretag och äldreboenden.

Det är nu hög tid att ta tag i ett tredje, minst lika viktigt fokusområde – vården av de mest sjuka.

Så här är det i dag:
Patienten får gång på gång ­träffa nya läkare på vårdcentralen. Besöken på akuten är många, liksom inläggningarna på sjukhus. Vid utskrivning beslutar biståndshandläggare om utökad hemtjänst eller korttidsboende, men till­baka i hemmet uppstår nya problem som åter kräver sjukhusvård.

Läs hela debattinlägget här >>>

3–5 procent av den äldre befolkningen är kroniskt sjuka och använder hälften av de samlade sjukvårdsresurserna. Nyligen kom det en grupp flyktingar till Sverige som också utnyttja vår sjukvår. Denna grupp är det helt tyst om.

Tyvärr så verkar inte sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S), socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) eller barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) ha speciellt mycket kunskap om ovan beskrivna fenomen. 

Som en liten kommentar, måste jag lyfta på min keps för Åsa Regnér vilken har tagit på sig ett oerhört brett arbetsområde, från vaggan till graven och samtidigt hålla reda på jämställdheten i detta vida spann.

En liten inblick i lokal äldrevård här >>>

Jag utbrister i ett - äntligen!

Akutläkare i Umeå schemaläggs över hela dygnet.
Från och med den 10:e oktober kommer akutläkarna på Norrlands universitetssjukhus i Umeå vara schemalagda på samma sätt som sjuksköterskor och undersköterskor på ett rullande schema dygnet runt. Tidigare har akutmottagningen bemannats av läkare från klinikerna dagtid, medan alla akutläkare jobbat natt.

– Vi har varit rätt unika i Umeå, akutläkarna har uteslutande jobbat natt i 12 år. Vi har arbetat i flera år för att få arbeta dygnet runt, men det har funnits en viss tveksamhet från klinikerna säger Erika Nilsson, akutläkare och medicinsk chef vid Akutsjukvården Västerbotten.

Att det nu blir ett annorlunda arbetssätt är ett beslut från landstingsledningen. För att få schemat att gå ihop har fem läkare anställts, varav två är ST-tjänster. Totalt rör det sig om 15 akutläkare som kommer att arbeta enligt det nya schemat.

– Vi kommer inte att täcka alla jourlinjer initialt utan samarbetar främst mot kirurgen och ortopeden, säger Erika Nilsson.

Jag hoppas att det sprider sig över resten av Sverige. Akutläkare behövs för att sortera och ställa den först diagnosen. Äntligen har man förstått det i Umeå.

Läs hela reportaget här >>>

Den svenska fikakulturen

Jag blir hamnar ofta i bryderier när jag vid tillfällen deltar i olika evenemang. Det beror på den svenska fikakulturen. Man ska fika i tid och otid.

När jag är på möten av något slag, så ska det fikas efter ca 40 minuter. Oftast sitter man då bort 15 till 20 minuter eller mer, plus diskandet av koppar och annat.

Jag tänker då att man efter mötena skulle sätta sig ner och fika. Då kan man i lugn och ro resonera om de klubbade förslagen och planera strategin inför nästa möte.

När jag spelar golf så ska samtliga golfspelare fika efter nio spelade hål. Får man inte fika i tio minuter så blir man störtförbannad. Total tid är då ca 15 minuter.

Det märkliga är att efter avslutat spel så försvinner man som en vind. Då spelare, borde man egentligen fika. För efter nio hål i normalt speltempo är det ingen som behöver äta något.

I Sverige fikar man och diskuterar på banan i all oändlighet i flock. Dessa diskussioner borde man genomföra efter spelets slut. Kanske då i restaurangen, för restaurangens bästa.

Alltså är det min alldeles bestämda uppfattning att man ska fika efter evenemangen i stället för under desamma. Den sociala biten kring evenemangen skulle öka märkbart.