Vad händer med affären Apotekstjänst AB

Plötsligt blev det knäpp tyst om Sveriges medicinskandal No 1. Sveriges största upphandlingshaveri i den svenska historien!

- Det är den största svikten i patientsäkerhet jag upplevt under min karriär. Om människor inte redan dött är det bara en tidsfråga innan de gör det, sa Anna Holst, läkare i Göteborg och djupt upprörd över Apotekstjänst slarv.

Regionernas kostsamma "affärer" luktar riktigt illa. Apotekstjänst "lånade" 25 miljoner kronor av Region Halland och Västra Götaland, efter att företaget drabbats av akut likviditetskris. Det luktar utpressning lång väg!

I moderaternas iver att privatisera hela Sverige, borde vi skattebetalare kunna förvänta oss att de privata företagen som lägger bud på den svenska välfärden är "stadda vid kassa". Eller hur?

Företaget Apotekstjänst AB har ett flertal gånger anmälts till Läkemedelsverket för slarv med leveranserna av livsviktiga läkemedel. Åtgärd saknas fortfarande.

Det är väl för användare av livsviktiga mediciner, att "lånet" till Apotekstjäns AB  just nu granskas av Konkurrensverket. För så här får det bara inte gå till.

En del av Apotekstjänst

En annan del

En tredje del

Apotekstjänst AB tar in på gungorna, vad man förlorade på karusellen.

Öppet brev till Region Hallands sjukhuspolitiker!

Hej på er M-politiker.

Undertecknad har arbetat på Länssjukhuset i Halmstad under ett kvarts sekel. De senaste 15 åren som ingenjör.

Jag berättar här om mina iakttagelser.

Varberg har alltid varit kända för en god ortopedi med duktiga ortopeder.

Halmstad har alltid varit kända för en god urologi, med duktiga urologer.

Vi läser i tidningarna, hör på radio och ser på teve att ni vill flytta samtlig urologi från Halmstad till Varberg. Som ni förstår anser jag det vara ett feltänk då man slår sönder en väl inarbetad verksamhet i Halmstad. Samtidigt som det saknas adekvata lokaler på sjukhuset i Varberg.

Mitt förslag är att, när ni nu har ”sålt ut” Spenshult, slår samman all den ortopediska verksamheten från Spenshult och Halmstad och lägger den i Varberg.

Samtidigt gör ni som det var tänkt och gjordes för ett antal år sedan, samlar all urologi och lägger den i Halmstad. Jag anser det vara ett bra sätt att spara pengar åt er i ett bekymmersamt ekonomiskt läge. Adekvata lokaler fins på Sjukhuset i Halmstad.

Det vore intressant att få läsa vad ni tycker.

Dr Lekman

Ps.
Brevet är skickat till Gösta Bergenheim, Mats Eriksson och Mikaela Waltersson på Region Halland.
Ds.

Hur fungerar det inom äldrevården och varför

Jag har nu varit nära Halmstad kommuns hemvård och får en bekymrad rynka mellan ögonen.

En anhörig ligger på korttidsboende i sviter efter en fallskada. Hon (90) har på grund av skadan varit sängliggande under längre tid. Alltså behöver hon nu mycket hjälp och rehabilitering.

Hon ligger på en avdelning med 22 platser där personalen springer som vinthundar för att hinna med henne, men där tiden ej arbetar till personalens favör. 

Jag undrar då varför det är så svårt att sköta avdelningen, med befintlig personal?
Man har inte mutat in några revir, så varför denna brist på tid för henne?

Tyvärr Halmstad kommun, så är verklighetens verklighet - sanningen, att det saknas personal för att återställa hennes arma kropp till "ursprungsskick".

Tyvärr Halmstad kommun, är hon inte ensam om denna från kommunens politiker så torftiga behandling, på ett annars excellent boende.

Min reflektion är att det behövs besök av politiker, vilka behöver se in i verkligheten!
Min reflektion är att politiker behöver ruskas om och se förbi siffror på ett papper!

Detta är ingen den trogne medborgarens klagan, utan bara iakttagelser, vid ett flertal "förbigående okulärbesiktningar". Det är min titt in i verklighetens kalejdoskop.

Hur ska Barbara göra?

Detta är en hemsk berättelse om hur dagens samhälle fungerar om man råkar illa ut. Ursprungligen skriven av den drabbade.

Jag fick en arbetsskada i jan 2013. Diskbråck! Med detta blev jag uppsagd från mitt arbete! Gick då till läkaren i HBG där vi bodde då. De kunde inte sjukskriva mig på grund av att jag inte hade något arbete.

Jag förklarade att jag varken kan arbeta eller söka jobb när jag inte ens kan gå eller sitta eller ligga ordentligt. Deras resonemang var att FK inte skulle bevilja min sjukskriving. Så blev jag utförsäkrad.

Jag bodde då i en tvåa i andra hand med mitt barn. Gick då till ”socialen”, som bad mig att söka egen lägenhet. Det var svårt för mig på grund av en tidigare anmärkning. Kontraktet i andra hand gick ut i mars 2013. Det visste ”socialen” om och mina besvär med ryggen. De visste allt om mig.

Det handlade plötsligt om att min son och jag riskerade bli att hemlösa i mars 2013. Jag bönade och bad dem om hjälp med lägenhet. De sa bara att vi inte kan hjälpa er. Den dagen vi står utan bostad så skulle vi komma upp till dem med alla våra ägodelar. Vi skulle placeras i ett vandrarhem.

"Socialen" hade ett kösystem som var 6-12 mån väntetid. Min son har adhd jag skada i ryggen och ingen inkomst. Hur skulle detta gå. Jag sökte lägenhet överallt i Hbg. Alla sade nej.

Till slut fick jag söka i Hstd och Fbg. Med änglavakt fick vi hyra ett hus utanför Fbg. Detta var i sep 2013. Under tiden fick jag ingen hjälp alls med min rygg - mer än sjukgymnast. Även detta ansågs ej hjälpa. Till slut fick jag en remiss till röntgen i Ählm, då sjukgymnasterna upptäckte ett större diskbråck.

Läkarna på ortopeden i Ählm, klämde runt min ländrygg och ner till höfterna, och sade att problemet sitter i höfterna. Fick en spruta. Ingen information om vad felet var eller vad för sorts spruta jag fick. Med den hemska värk jag hade så frågade jag inte. Det fanns inget utrymme till det.

Än idag har jag problem, tog upp detta med nya läkaren (familjeläkarna i Fbf). Läkaren trodde inte på mig, trots min journal. Jag bytte till en annan läkare inom samma vårdcentral (second opinion). Den nye läkaren trodde inte mig heller. Att jag har ont i ryggen och knappt kan sitta ligga eller gå längre sträckor längre. Och värken i höfterna blir värre. Tappar känslan i dem.

Läkaren skickade hem mig med Alvedon. Detta är nu i januari 2014.

Jag ringde till Hbg och bad om kopia på min journal. Det visade sig att jag har inflammation i höfterna och svår diskbråck. Sprutan jag fick var en del steroid och kortison. Chockad av detta ringer jag läkaren igen. Bad dem om remiss till spenshult. Då säger läkaren att sån’t kan man bara inte göra.

Jag ville bara ha hjälp med intyg om att bli "sjukförsäkrad" på grund av att jag inte ens klarar av min vardag hemma så hur klarar jag av att arbeta full tid. Då sa läkaren igen, detta kan vi inte heller hjälpa dig med på grund av FK.

Jag ringde då till Spenshult förklarade min situation. De sa att bara din läkare kan skicka remiss hit. Samtidigt i allt detta kämpar jag med min son som har adhd, socialen och mig själv. Mitt mående blir värre. Så vem ska hjälpa mig?

Ska jag behöva leva på ”socialen” i hela mitt liv. Ingen hjälper mig. Vad händer? Hur gör jag?

Min fråga är hur Barbara ska göra? Finns det någon i vårt hårt sparande land som vet? Kommentera gärna.

Vårdcentraler i tiden

Jag förvånas varje gång jag hör "husläkaren" Gunilla Hasselgren på SVT, framhålla vårdcentralernas kompetens.

Gunilla Hasselgren verkar sakna kunskap om skillnaden mellan Sveriges alla olika konstellationer vårdcentraler och dess kompetens. Den vårdcentral som framhåller patienten (kunden) framför ekonomin, har mycket bra resultat när det gäller antalet friska kunder. Den vårdcentral som sätter ekonomin före kunden, ger inte kunden en ärlig chans att ens överleva.

På den vårdcentral där ekonomin härskar:
- skickas kunden hem med Tulo och Panodil! 

- tas färre prover till tyckandets favör!

- skickas färre kunder till specialister!
- får kunder ej en andra bedömning!

Den kund som har oturen att bli behandlad på en sådan vårdcentral, får strax besöka en sjukhusspecialist akut! Troligen blir det då mer intensiva medicinska behandlingar. Kanske även kirurgiska ingrepp.

Min tillit till vårdcentraler med så kallade "specialister i allmänmedicin", är inte mycket att yvas över. Jag hoppas att en dag få skriva om motsatsen till mina påståenden här!

Jag hoppas att en dag få kliva in på en vårdcentral som kund, ej som kronor och ören.
Jag hoppas att en dag få kliva in på en vårdcentral, och bli behandlad som kund.
Jag hoppas att en dag få skriva om vårdcentraler, med service - för oss kunder.

För Sverige i tiden.

"Region Halland" har snett sjukvårdssystem

Jag besökte Amadeuskliniken Söndrum i Halmstad för att ta bort ett litet basaliom. En minuts undersökning plus en remiss till hudspecialist à 150 spänn!

Jag fick kallelse till en hudspecialist på Capio. Hudspecialisten berättade att han ej var ansluten till landstinget och att det egentligen skulle kosta 1800 kronor för besöket.

Efter en stund fick jag betala 300 kronor, för två remisser till sjukhuset för operation. En till öronkliniken och en till kirurgkliniken. Då blir det ytterligare 300 + 300 kronor.

Ingreppen för att ta bort ett basaliom och en "leverfläck" kostar nu 1050 kronor plus transporter och parkeringsavgifter. Dessutom drar operationerna ut på tiden!

Visst är det ett systemfel i Region Hallands sjukvård (tidigare Landstinget Halland)!
Visst är min tidigare kritik av vårdcentralers handlande väl befogad.

En tydlig skärpning önskvärd landstingshövding Mats Eriksson, mängdpolitiker Gösta Bergenheim och "uppdragsoraklet" Mikaela Waltersson! Hinner ni med sjukvården?

Ps.
Fantastiskt så många svar jag fick om förslag på genvägar, för att komma förbi steget "vårdcentraler". Ska det verkligen fungera så i ett modernt samhälle år 2014? Så klart jag tänker på alla de människor som inte har möjlighet, att gå förbi i "vårdsystemet".
Ds.

Diakoner slår larm om brist för döende

Det finns i Halmstad ett stort behov av hospis i någon form, en plats för värdig vård för dem som genom allvarlig sjukdom har hamnat i livets slutskede.

Den slutsatsen drar diakonerna inom Svenska kyrkan i Halmstad-Laholms kontrakt. De har gemensamt överlämnat ett upprop till sjukvården i Halland, ställt till Region Halland, undertecknat av 642 personer som stödjer kravet på ett hospis i Halmstad.

– Vi tycker inte om det vi ser och upplever inom vården, förklarar Amelie Junger, diakon i Söndrum Vapnö församling och samordnare i kontraktet. Inom hennes församling, på Bäckagård, finns Halmstads kommuns enda korttidsboende för patienter som skrivs ut från sjukhus; människor som fortfarande är för dåliga för att flytta hem till den egna bostaden.

Amelie och ett par av hennes kolleger har, i egenskapen av diakoner, ett uppdrag riktat mot Bäckagård. Det är att vara samtalande och stödjande personer för många av dem som får vård på korttidsboendet. Då också de som är där med vetskap om att de är på väg att dö, och deras anhöriga.

Det är inte enbart gamla människor diakonerna möter på detta vis. Utan också mycket unga, kanske med cancersjukdom och med små barn i sin familjekrets, där sjukvårdens behandlingar inte har räckt till för att hejda förloppet.

Problemet i Halmstad, menar Amelie Junger, är inte kvaliteten på den vård som ges på sjukhusens kliniker eller de insatser och den omsorg som lämnas på Bäckagård.

– Tvärtom. Patienterna får absolut bästa och tänkbara vård på båda håll. Hon förklarar att det i stället handlar om platsen. Om vistelsemiljön på Bäckagård, där sjuka blandas av olika skäl och att flertalet av de palliativt sjuka, i takt med att komplikationerna kommer, åker fram och tillbaka mellan korttidsboendet, hemmet och sjukhuset.

– Det är inga lämpliga platser att vara på, eller bra behandling av en människa, att skickas runt i vårdkedjan på det här viset under hans eller hennes sista tid i livet.

Behovet av hospis som alternativ till detta omfattar i lika stor grad även i bostad av hemtjänst och patrullerande sjuksköterskor och kanske till och med på äldreboenden, anser diakonerna.

– Naturligtvis är det här individuellt. En del sjuka och deras anhöriga vill vara hemma in i det sista och då ska man göra vad man kan för att ge dem den möjligheten. Men i Halmstad just nu finns inga val att göra.

Amelie Junger påpekar att hon och de övriga diakonerna inte hänger upp sig på ”hospis” som namn eller begrepp, utan att det viktiga är att skapa en särskild palliativ vårdenhet där alla vet vad de ska göra, att det finns en kompetens, attityd och miljö som är förknippad värdighet i förhållande till döendet.

– På 1970-talet byggde vi på sjukhusen upp våra fenomenala förlossningsavdelningar. I Sverige är vi suveräna på att ta emot människor till livet. Min önskan är att vi ska lyckas med att ge bra vård också i andra änden av livsstrecket.

Lennart Hildingsson lh@hallandsposten.se

ADHD-mediciner ger förändringar i hjärnan!

Följande artikel fanns till för några dagar sedan i Expressen. Artikeln är nu borttagen. 

"ADHD-mediciner skapar skadliga förändringar i hjärnan, det har världens främsta experter på sjukdomen nu fastställt. Den nya forskningen visar att vuxna med en ADHD.diagnos från början hade normal hjärnaktivitet, men fick skadliga hjärnförändringar efter ett års behandling med metylfenidat, som bland annat finns i medicinerna Ritalin och Concerta.

Professor James Swanson, som är en av ADHD-diagnosens "fäder", har tillsammans med en av de främsta experterna på scanning av hjärnan, Nora Volkow, presenterat de nya rönen. Man lade fram de nya resultaten i forskningstidskriften Plos one.

I undersökningen undersökte forskarna, men hjälp av en PET-scanning, de kroniska effekterna av att bli medicinerad med metylfenidat i ett år. I undersökningen ingick 18 tidigare omedicinerade vuxna personer med en ADHD-dignos. Man jämförde resultaten med en testgrupp på elva vuxna personer, utan diagnos, som inte fick medicinen.

Ingen skillnad från början
Till att börja med fanns det ingen skillnader i dopaminförsörjningen mellan den tidigare omedicinerade ADHD-gruppen och kontrollgruppen, men efter att ha blivit medicinerade med metylfenidat i ett år märktes stora skillnader hos ADHD-gruppen gentemot kontrollgruppen. Efter ett år med metylfenidat förändrades dopamintillförseln hos gruppen med ADHD, medan den förblev oförändrad hos kontrollgruppen. Det som gör denna forskning unik är att den utförts på vuxna med en ADHD-diagnos, som inte tidigare blivit medicinerade för sin sjukdom. Nästan alla studier som gjorts tidigare har gjorts på människor som redan medicinerats.

Ökar dopnaminet
Man menar sig med hjälp av forskningsresultatet kunna bevisa att man med hjälp av medicinen skapar det tillstånd i hjärnan som psykiatriker sade sig bota med drogerna. Kroppens reaktion på medicinerna blir att försöka motverka det skadliga angreppet i stället för att ta hjälp av det. Med hjälp av medicinen ökar mängden dopamin genom att blockera återupptaget. Kroppen försvarsmekanism leder till att man när man slutar med medicineringen får en sänkning i dopaminförsörjningen.

Bevisar skador
Forskarna säger att man med hjälp av denna undersökning kan bevisa att medicinen åstadkommer skador på dopaminregleringen hos personer med en ADHD-diagnos. Personer som innan medicineringen började har haft normala funktioner." 

Av Rickard Lindblom rickard.lindblom@expressen.se

Akutmedicin bör bli egen specialitet

Vid varje akutbesök på sjukhus, förvånas jag över sjukhusens enorma ineffektivitet, resursslöseri och därmed pengasvinn.

Som jag uppfattar det:
En sjuk person kommer i på sjukhuset och får berätta sin sjukdomshistoria för en sekreterare. En undersköterska tar med dig till ett undersökningsrum. Där får du sitta under "en viss tid".

När du har "suttit lämplig tid", kommer en sjuksköterska och undrar över dina problem. När det är avklarat, går sjuksköterskan och letar efter en pluggande AT-läkare som om han har tid, ska besluta om vad som behöver göras.

Efter att sköterskan berättat för AT-läkaren om den sjukes tillstånd, går hon tillbaka till den sjuke. Nu skall det diagnostiseras enligt "diagnostikpärmen". Kanske och i bästa fall, har läkaren gett order om provtagning och liknande.

När provsvaren anländer och kaffet är uppdrucket, ska sköterskan åter störa den pluggande AT-läkaren för att berätta vad som felas den sjuke. Om nu AT-läkaren hinner lägga undan sina studier, kommer han och förhör dig om det du redan har berättat om - flera gånger.

Om den sjuke har tur, kommer det en erfaren akutläkare i stället för den alltid så upptagne AT-läkaren och ställer samma frågor som sköterskan gjorde för länge sedan. Akutläkaren ställer en diagnos och lägger in den sjuke för vidare behandling, eller skickar hem honom med ett recept på fickan. 

Resumé:
Tänk så mycket enklare det hade varit för alla om den erfarne akutläkaren först hade träffat den sjuke och inom fem minuter ställt en diagnos. Akutläkaren kan sedan och vid behov lämna över till sköterskan för eventuell provtagning eller annan behandling.

Samhället, sjukvården och den sjuke, hade tjänat mycket pengar på ett sådant förfarande. Framförallt hade samhället, sjukvården och den sjuke tjänat mycket tid. Alltså, totalt sett en nationalekonomiskt stor vinst!

Det som diagnostiseras väl, kan kureras väl.

Vikten av att ha specialister på akuten

Professor Peter Rosen fra USA mener at akuttmedisin må bli egen spesialitet i Norge. – Det er tøv at alle kan jobbe med akuttmedisin, sier han.

När Peter Rosen pratar så lyssnar folket. Just nyss pratade Rosen i Norge om vikten av att ha specialister på akuten, inte driva den med oerfarna underläkare utan handledning och stöd. Just som traditionen av någon otrolig anledning precis gjort genom åren. Jag citerar i artikeln från Dagens Medicin

"Det finnes en oppfatning av at alle kan jobbe med akuttmedisin. Det er tøv. Det krever spesiell trening under veiledning av noen som kan det, og det krever kunnskap. Hvis ikke dette er en spesialitet, så vet ikke jeg hva som er det, sa Rosen."

I USA och flera andra länder har man lärt sig vikten av att ha specialister i frontlinjen, för att sortera in till sjukhuset och ge första stabiliserande åtgärder till akut sjuka patienter - något som skiljer mellan liv och död.

"Nestleder Oddvar Uleberg i Norsk selskap for akuttmedisin mener sykehusene i USA har en helt annen tilnærming til akuttmedisin enn i Norge. Der har de sine flinkeste leger i akuttmottaket, sier Uleberg."

Från Dagens Medicin: "Akuttmedisin bør bli egen spesialitet"

Lyssna gärna på Peter Rosens berättelse om hur akutsjukvården började i USA för 50 år sedan

Sverige och jag väntar med stor förväntan på att vi ska få denna specialitet. Så, tills vidare får vi dras med de föga berikade surrogaten, "Specialist i allmänmedicin" och sjuksköterskans "Röda pärm".