Grattis till den lyckade städningen, Tobias!

Det krävs en helt unik politisk talang för att vara partisekreterare i Sveriges historiskt mest toppstyrda maskineri, och samtidigt lyckas framstå som en förvirrad turist som bara råkat kliva in på fel årsmöte. Men Tobias Baudin klarar det med glans! I hans värld existerar det nämligen varken partilinjer, kriminella infiltrationer eller obekväma mordhot. Allt är bara en enda stor, mysig demokratisk process.

Låt oss plocka isär detta monumentala strutsbeteende:

Enligt Baudin fanns det absolut ingen central partilinje när kommunalrådet Ebba Östlin kuppades bort i Botkyrka. Att tidigare S-toppen Peter Schilling nu öppet gör avbön, skäms och bekräftar att man följde exakt den partilinjen, viftas bort som ett missförstånd.

Tydligen har Socialdemokraterna – ett parti vars interna piskor och disciplin normalt får preussiska militärparader att framstå som stökiga – plötsligt förvandlats till ett fritt, anarkistiskt hippiekollektiv just i Botkyrka. Ingen pekar med hela handen, ingen vet något, det fanns inga direktiv. Alla röstade bara fritt från hjärtat! Att Baudin lyckas dra den valsen i nationell media utan att brista ut i gapskratt är ett under av ansiktskontroll.

Granskningen visar alltså att de skattefinansierade ABF-gårdarna agerat värmestuga för de individer som var inblandade i kidnappningen av Einar och den tragiska skjutningen av 12-åriga Adriana. Dessutom satt gängkopplade personer bevisligen med på det famösa mötet där Östlin röstades bort.

Men frukta ej, Baudin har stenkoll! Hans djuplodande förklaring är att en av killarna inte längre är medlem, och en annan var det faktiskt inte ens från början. Skönt! Då kan vi ju helt radera det lilla bekymret att organiserad brottslighet bokstavligen närvarade vid ett S-årsmöte för att avsätta en politiker som försökt stänga deras brottsfinansierade lekstugor. Enligt Baudin gjordes ju valet "efter våra stadgar". Det är ju fantastiskt att gängen numera använder svensk föreningspraxis för att bedriva sin verksamhet.

Kronan på verket är när Baudin konfronteras med att Ebba Östlin fick mordhot och att någon formade handen som en pistol mot hennes ansikte. Baudins reaktion? "Det är första gången jag hör det."

Tobias Baudins informationsfilter är uppenbarligen en byråkratisk triumf. Han visste inget om partilinjen. Han har inte hört talas om någon distriktslinje. Han hade noll koll på mordhoten mot sitt eget kommunalråd. Man börjar nästan undra om partisekreterarens främsta arbetsuppgift numera är att sitta inlåst på Sveavägen 68 med skyddsglasögon och industriella hörselkåpor för att slippa se och höra hur verkligheten ser ut.

Men "nu fungerar arbetarkommunen", hälsar Baudin glatt. Ja, det är ju klart den gör! När man väl har offrat den obekväma politikern som sa ifrån, blundat stenhårt för de kriminellas inflytande och därefter raderat alla bevis på interna direktiv, så blir det faktiskt väldigt lugnt och harmoniskt på medlemsmötena.

Grattis till den lyckade städningen, Tobias!

Av @Dempaslotteborn

Fackföreningars mörka historier

Här är en liten genomgång i en av modern svensk fackföreningshistorias mörkaste och mest hycklande kapitel. Skandalen kring Kommunal, deras skärgårdsö Marholmen och lyxkrogen Metropol Palais, som briserade i början av 2016, är en studie i hur en organisation kan tappa all kontakt med sin egen gräsrot.

Marholmen från Abetet.se och Fotograf: Jonas Eriksson

När landets mest lågavlönade och hårt slitande yrkesgrupper – undersköterskor, barnskötare och vårdbiträden – betalade in sin fackavgift, trodde de att pengarna gick till att strida för bättre arbetsvillkor. I själva verket finansierade de en fest för en sluten facklig elit.

Här är en nedbrytning av pamparnas paradis och det totala haveriet.

Den nobla tanken som blev en lyxresort
Marholmen, belägen strax söder om Norrtälje i Stockholms skärgård, ägdes av Kommunal sedan 1920-talet. Den ursprungliga tanken var vacker och djupt solidarisk: ön skulle fungera som en rekreationsplats där utarbetade arbetarkvinnor och medlemmar kunde få vila upp sig till subventionerade priser.

Men med tiden, och i synnerhet under 2000-talet, förvandlades ön till något helt annat under Kommunals bolag Lyran.

Fackpamparnas lekstuga: Ön byggdes om till en modern lyx- och konferensanläggning. Samtidigt som vanliga medlemmar hade svårt att ha råd att åka dit, användes anläggningen flitigt av Kommunals ledning och inbjudna politiker för "konferenser" som ofta badade i dyr mat och exklusiva viner.

Subventionerad lyx: Det var inte anläggningens egna intäkter som höll den flytande, utan medlemmarnas fackavgifter. Kommunal pumpade in enorma summor för att täcka bolagets förluster, så att ledningen kunde fortsätta njuta av skärgårdslivet.

Det monumentala haveriet (Granskningen 2016)
När Aftonbladet inledde sin granskning rullades en kultur av bottenlös arrogans och ekonomiskt vansinne upp. Marholmen var bara toppen på ett isberg som bestod av fackförbundets affärsverksamhet.

1. Spriten, festerna och nakenshowerna Förutom Marholmen drev Kommunal lyxkrogen och konferensanläggningen Metropol Palais i centrala Stockholm. Här brände facktopparna ofattbara summor. Det hölls fester med fri bar, exklusiva vinprovningar och vid ett numera ökänt tillfälle fakturerades medlemmarna för underhållning som inkluderade nakenshower och porrstjärnan Puma Swede.

2. Ett ekonomiskt slukhål Fackförbundets utflykter i restaurang- och konferensbranschen var en ren katastrof. På bara några år gick verksamheterna (inklusive Marholmen och Metropol Palais) med över 320 miljoner kronor i förlust. Vem tog notan för detta? Den ensamstående undersköterskan som betalade över 500 kronor i månaden i fackavgift.

3. Gräddfilen till lyxlägenheterna Samtidigt som facket brände miljoner på fester, utnyttjade ledningen Kommunals bostadsbestånd i Stockholm. Medan vanliga stockholmare köade i decennier, delade fackpamparna ut exklusiva hyresrätter i Stockholms innerstad till sig själva, sina anhöriga och högt uppsatta socialdemokratiska politiker. Det mest kända exemplet var när dåvarande utrikesministern Margot Wallström (S) fick gå förbi kön och tilldelades en lyxlägenhet, vilket väckte enorm vrede bland gräsrötterna.

Konsekvenserna: När bubblan sprack
När granskningen publicerades blev vreden från medlemmarna monumental. Telefonväxlarna hos Kommunal bröt ihop när medlemmar ringde in för att omedelbart begära utträde.

Huvuden rullar: Förbundskassören Anders Bergström, som var huvudansvarig för affärsverksamheten och den som drev igenom lyxsatsningarna, tvingades avgå. Han hade drivit fackets bolag som sin privata feodalstat.

Ordförandens fall: Kommunals dåvarande ordförande Annelie Nordström försökte först sitta kvar och höll en historiskt usel presskonferens där hon svor sig fri från ansvar, trots att hon själv deltagit i lyxen. Några dagar senare, under enormt tryck från medlemmarna, tvingades hon meddela sin avgång.

Massflykten: Inom loppet av några veckor lämnade närmare 10 000 medlemmar Kommunal i ren och skär avsmak.

Utförsäljningen: Kommunal tvingades städa upp i sitt eget moras. Metropol Palais lades ner/såldes av, och facket tvingades göra en total översyn av sina tillgångar, inklusive verksamheten på Marholmen, för att försöka återvinna en gnutta förtroende.

Ett arv av svek
Det som gör historien om Kommunal, Marholmen och facktopparna så djupt osmaklig är just den bottenlösa kontrasten. De som representerade Sveriges mest utarbetade och underbetalda arbetare lajvade överklass. De skapade ett slutet ekosystem av ryggdunkningar, gratis sprit och lägenhetskontrakt, allt finansierat av människor som torkar äldre och byter blöjor på förskolor.

Det var inte bara en ekonomisk skandal; det var en fullständig moralisk kollaps.

Hur ser du på fackföreningarnas roll idag, tror du att de har lärt sig sin läxa efter den här typen av skandaler, eller är risken för pampvälde lika stor nu?

Kommunal äger fortfarande hela ön Marholmen… (Long-Lat) 59.686246, 18.780601

Författat av @Dempaslotteborn

Arbetet.se skriver.

Utvisa politiska vildar

Rensa ut bland politikerna! Det är ett förtroendeuppdrag att vara politiker. De som missköter detta måste bort!

Bild Wikipedia

Hur står det till med etiken inom politiken?

Vi ser alltför ofta att allt för många politiker på all nivåer som på olika sätt missbrukar sitt uppdrag för at på egen vinning, bland annat sko sig själv och så vidare.
Detta skapar politikerförakt och därmed är vår demokrati i fara. Begreppet politiks vilde borde heller inte finnas i vår demokrati.

Alla politiska val i Sverige sker genom ett parti. Vill man inte inneha sit uppdrag längre så skal man naturligtvis även lämna sitt parti - inte få fortsätta som politisk vilde.
Bara begreppet är ju skrämmande och borde således inte finnas.

Vi måste värna om vår demokrati.

Svensk "rättvisa" i full blomning

Hon heter Meya Åberg. Hon var bara 16 år gammal och gick hem genom en tunnel i Skellefteå efter sitt skift på McDonald's den 1 september 2024. Hon missade bussen.

Yazied Mohamed, en eritreansk flykting, stoppade henne och våldtog henne.

Han dömdes för våldtäkt av Hovrätten för Övre Norrland, men dömdes endast till 3 års fängelse men ålades att betala skadestånd.

Åklagarna ville att han skulle utvisas tillbaka till Eritrea efter att ha avtjänat straff.

Domstolen sa nej.

Varför?

För att, med tanke på brottets "art och varaktighet", var det, med tanke på brottets "art och varaktighet", allvarligt – men inte tillräckligt "exceptionellt allvarligt" för att motivera utvisning enligt flyktingskyddet.

Misshandeln "varade inte tillräckligt länge". De noterade att den involverades fingrar, inte penis var inne i Meya, och var kortvarigt.

Meyas liv är krossat.

Våldtäktsmannen får stanna i Sverige med alla landets förmåner när hans korta straff är avtjänat.

Det här systemet skyddar gärningsmannen, men systemet skyddar tyvärr inte offret.

Fakta ljuger inte.

Sveriges egen hovrätt har fastställt det skriftligen.

Ett annat liknande fall!

Två flickor, 14 och 15 år gamla, våldtogs flera gånger i separata attacker av tre icke europeiska pojkar i åldrarna 13 till 14. Pojkarna filmade våldtäkterna medan de skrattade och delade senare videorna. De dömdes för tio våldtäktsanklagelser, men ingen hamnade i fängelse. De fick bara ungdomsrehabiliteringsorder. Återigen skyddade systemet pojkarnas framtid samtidigt som det förstörde flickornas framtid. 

Varför skyddas ALlTID individer från tredje världen? 

Hon jagar sjuka stamceller för att stoppa blodcancer

Om Eva Lindberg

Palliativ vård är ojämlik

Tillgången till vård i livets slutskede är ojämlik över landet. Därför har Socialstyrelsen fått i uppdrag från regeringen att utforma ett nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård.


Bild från Cancerfonden om palliativ vård

Varje år avlider mellan 90 000 och 100 000 personer i Sverige, och de flesta behöver palliativ vård före döden. Tillgången till vård i livets slutskede är dock ojämlik över landet. Därför har Socialstyrelsen tagit fram ett nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede.

Kunskapsstödets syfte är att ge stöd åt såväl landsting och kommuner som privata vårdgivare och enskilda omsorgsgivare.

Det består av tre delar:

- En vägledning om etik och bemötande samt samordning mellan vård- och omsorgsgivare.

- Rekommendationer att använda som stöd för dem som fattar beslut om hur resurserna ska fördelas.

- En kartläggning och verktyg för uppföljning (indikatorer) av hur vården i livets slutskede ser ut idag.

Gemensamma termer och definitioner

För att hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska använda termer och definitioner om palliativ vård på ett konsekvent och systematiskt sätt och på så sätt öka enligheten i dokumentation och kommunikation har Socialstyrelsen tagit fram ett antal termer och definitioner om palliativ vård i livets slutskede.

Du hittar listan med definitioner av centrala begrepp och rekommenderade termer i Socialstyrelsens termbank (klicka på ”avancerad sökning”, välj ”palliativ vård” och klicka på Sök).

Länkar till intressant läsning:

Uppdaterat vårdprogram stärker den palliativa vården av ...

Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede – Vägledning, rekommendationer och indikatorer – Stöd för styrning och ledning

Vård i livets slutskede – Socialstyrelsens bedömning av utvecklingen i landsting och kommuner

Näring för god vård och omsorg – en vägledning för att förebygga och behandla undernäring

Klicka hör för fler länkar i ämnet palliativ vård!

Årtiondets mest relevanta frågor

Mycket intressant läsning, dessutom oerhört sann.

Hur många gånger måste Sverigedemokraterna få rätt innan någon ber om ursäkt?

Jag är homosexuell.

Jag har en lärarexamen från Stockholms universitet.

Jag har en examen i litteraturvetenskap från Lunds universitet.

Jag har arbetat som lärare, inom Kriminalvården och arbetar idag inom flyget.

Jag tillhör med andra ord inte den stereotyp som många politiska motståndare gärna målar upp när Sverigedemokraternas väljare diskuteras.

Kanske är det just därför jag under lång tid har fascinerats av ett av de mest anmärkningsvärda fenomenen i modern svensk politik.

Hur nästan hela det politiska etablissemanget först demoniserade Sverigedemokraterna, för att därefter steg för steg börja omfamna samma idéer.

Under större delen av mitt vuxna liv har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna beskrivit Sverigedemokraterna som ett problem. Partiet har kallats rasistiskt, främlingsfientligt, extremistiskt och populistiskt. Sverigedemokraternas väljare har misstänkliggjorts. Sverigedemokraternas företrädare har demoniserats. Sverigedemokraternas idéer har behandlats som politiskt giftiga. Samtidigt har något märkligt hänt.

Nästan varje större fråga som Sverigedemokraterna kritiserades för att lyfta har med tiden blivit en del av den politiska huvudfåran.

När Sverigedemokraterna talade om integrationsproblem kallades partiet främlingsfientligt.
Idag talar Socialdemokraterna om integrationskris.

När Sverigedemokraterna krävde språkkrav kallades förslagen splittrande.
Idag driver Socialdemokraterna språkkrav.

När Sverigedemokraterna ville skärpa kraven för medborgarskap kallades förslagen exkluderande.
Idag driver Socialdemokraterna hårdare medborgarskapskrav.

När Sverigedemokraterna varnade för parallellsamhällen kallades det svartmålning.
Idag använder Socialdemokraterna själva begreppet parallellsamhällen.

När Sverigedemokraterna krävde hårdare kriminalpolitik kallades partiet alarmistiskt.
Idag genomförs visitationszoner, anonyma vittnen, kronvittnen och skärpta straff.

När Sverigedemokraterna försvarade kärnkraften kallades partiet bakåtsträvande.
Idag talar Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och även Socialdemokraterna om behovet av kärnkraft.

När Sverigedemokraterna kritiserade reduktionsplikten och de höga drivmedelspriserna kallades partiet populistiskt.
Idag är reduktionsplikten kraftigt sänkt.

Frågan infinner sig därför med närmast kirurgisk precision.

Om dessa idéer var så förkastliga när Sverigedemokraterna framförde dem, varför blir de plötsligt kloka och ansvarsfulla när Socialdemokraterna, Moderaterna eller andra partier framför samma ståndpunkter?

Problemet är inte att Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ändrat sig.

Problemet är att samma partier under åratal ägnade sig åt att moralisera över människor som såg problemen tidigare.

Istället för att bemöta argument attackerade man argumentens avsändare.
Istället för att diskutera verkligheten diskuterade man människors motiv.
Istället för att lyssna på kritiken försökte man stämpla kritikerna.

Det var bekvämare att kalla människor rasister än att diskutera integrationsmisslyckanden.
Det var bekvämare att kalla människor främlingsfientliga än att diskutera parallellsamhällen.
Det var bekvämare att kalla människor alarmister än att diskutera den kriminalitet som senare exploderade framför allas ögon.

Samtidigt finns det ytterligare en aspekt som sällan diskuteras.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna försöker gärna framställa sig som pragmatiska realister idag. Men även dessa partier deltog under många år i isoleringen av Sverigedemokraterna.

Valet 2022 blev den kanske tydligaste illustrationen av detta.

Sverigedemokraterna blev Sveriges näst största parti.

Miljontals svenskar röstade på Sverigedemokraterna.

Ändå fick Sverigedemokraterna inte en enda ministerpost. Moderaterna fick ministerposter.
Kristdemokraterna fick ministerposter.
Liberalerna fick ministerposter.
Men, Sverigedemokraterna fick inga.

Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas mandat. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas stöd. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville ha Sverigedemokraternas röster för att kunna bilda regering.

Men Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ville inte ge Sveriges näst största parti en plats runt regeringsbordet.

Det är svårt att tolka det som något annat än att delar av det politiska etablissemanget fortfarande hade svårare att acceptera Sverigedemokraterna än att acceptera de problem Sverigedemokraterna talade om.

Trots detta har Sverigedemokraterna lyckats flytta svensk politik mer än något annat parti under de senaste två decennierna.
Inte genom att dominera medierna.
Inte genom att dominera universiteten.
Inte genom att dominera kulturlivet.

Utan genom att envist fortsätta driva frågor som stora delar av det politiska Sverige först förnekade, sedan bekämpade och slutligen accepterade.

Det är därför jag som homosexuell, akademiker, lärare, litteraturvetare, tidigare anställd inom Kriminalvården och idag verksam inom flyget stödjer Sverigedemokraterna.

Inte därför att Sverigedemokraterna är perfekta.

Inget parti är perfekt.

Utan därför att jag under två decennier sett samma mönster upprepas gång på gång.

Först fördömer Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet en idé.

Därefter ansluter sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna till kritiken.

Sverigedemokraterna utmålas som extrema.
Sverigedemokraternas väljare misstänkliggörs.
Sverigedemokraternas företrädare demoniseras.

Sedan går några år.

Problemen växer.

Verkligheten tränger sig på.

Och plötsligt börjar samma partier argumentera för det som tidigare beskrevs som oacceptabelt.

Det är därför den mest intressanta frågan i svensk politik inte längre är varför människor röstar på Sverigedemokraterna.

Den mest intressanta frågan är varför så många partier fortfarande vägrar erkänna hur många gånger Sverigedemokraterna faktiskt har fått rätt.

Hur många gånger måste Sverigedemokraterna få rätt innan någon ber om ursäkt?

Av Adon Gerdes

Det sanslösa Sverige

Tänk dig att du är tandhygienist och bor i Sverige.

Du är anställd för att hjälpa "migrantbarn" med deras tandproblem.

Som en del av ditt jobb undersöker du barnens visdomständers utveckling och du märker att 80 % av dessa "barn" har fullt utvecklade visdomständer, vilket antyder att de inte alls är barn utan vuxna över 18 år.

Du berättar detta för Migrationsverket och de råder dig att skriva ner det.

När du skickar exakta detaljer, med exempel på specifika patienter, blir du avstängd, utredd och avskedad för att du lämnat ut privat information om patienter.

Detta hände Bernt Herlitz 2017.

När han överklagade den orättvisa uppsägningen förlorade han slutligen och fick böta cirka 50 000 dollar.

Han och hans familj drabbades av ekonomiska svårigheter och höll nästan på att förlora sitt hem, tills några generösa välgörare samlade in pengar till honom. Bernt är fortfarande arbetslös idag, trots personalbrist för tandläkare i hans område på Gotland.

Vid den tiden hånade Sverige testerna och hävdade att de var "diskriminerande", men sedan dess har det i tysthet införts masstandtester, för de vars ålder är oviss, av Rättsmedicinalverket.

Bernt förtjänar en medalj. Inte förtal och arbetslöshet.

Originaltext.

Grattis på nationaldagen, Sverige

Jag ska vara ärlig med er. Jag förstår inte riktigt varför många etniska svenskar är så dåliga på att vara stolta över sitt eget land och sin nation.

Jag säger det som någon som inte är född här.

Jag älskar Sverige helt galet.
Sverige fungerar bättre än mycket annat jag har sett.
Jag älskar att människor visar hänsyn, att det finns ordning, att det finns tålamod och att man kan lita på att samhället faktiskt fungerar för alla.
Jag älskar sill och potatis, svenska jordgubbar, den svenska sommaren och den svenska kulturen.

Sverige är mitt hem och inte bara juridiskt utan också i själen, i mitt hjärta och i varenda andetag.

Jag blir förvånad över hur lätt vissa tar Sverige för givet och säljer den svenska själen och andan till främmande kulturer i sin självgodhet som om allt det som byggts upp här alltid kommer att finnas kvar av sig självt även när det utmanas av andra värderingar.

Sverige måste uppskattas och skyddas utan särlagar och med västerländska normer annars förlorar vi Sverige bit för bit.

När det snart är dags att rösta tycker jag att vi ska tänka på Sverige först och oss själva sedan. Inte bara på vad som ger några hundralappar mer i plånboken utan på vilket land vi vill leva i och lämna över till nästa generation.

Jag vill ha ett tryggt Sverige för alla våra döttrar och äldre, för kvinnosynen och för allt som Sverige har skapat.

Grattis igen på nationaldagen, Sverige. Du betyder mer för mig än du kanske anar och jag känner oro när jag för varje dag upplever att mitt älskade Sverige förlorar något av sig självt på grund av vänsterblockets hycklande politik.

Av Maryam Augustina Axelsson

Jag kan inte andas

Storbritannien höll en tyst minut för George Floyd. Våra politiker knäböjde i massor för att visa sin upprördhet över hans död. "Jag kan inte andas" blev en slogan.

George Floyd dog på andra sidan jorden. Han var inte ens brittisk. Henry Nowak "var" brittisk och hans behandling av polisen var chockerande och extremt försumlig – och det hände i Storbritannien.

Varför finns det ingen tyst minut? Det finns ingen samordnad offentlig kampanj. Det finns inget knäböjande före fotbollsmatcher.

Och vi vet alla varför.

Under sommaren under BLM sa vissa personer "Alla liv räknas". Detta behandlades som den högsta formen av rasism och alla som sa detta avbröts omedelbart. Varför? För att de ansvariga faktiskt inte tror att alla liv räknas på samma sätt.

De har skapat en raslig hierarki av offerrollen där en karriärkriminell som dog genom misshandel av polis i ett främmande land utan några bevis på rasism, som George Floyd, automatiskt helgas på grund av sin hudfärg.

Och Henry Nowak, en brittisk man, blir automatiskt avfärdad och ignorerad på grund av sin hudfärg.

Detta är den fula frukten av så kallad "antirasism", en besatthet av ras som har skapat ett tvådelat samhälle som behandlar människor olika på grund av deras hudfärg.

Detta måste få ett slut innan det blir rörigt.

Originaltexten på engelsa.